Derby i SCA-cupens premiär och det första kvittot på vilken klass det delvis nya Timrå håller.

Men frågan är vilka svar jag fick när Modo uppträdde så blekt under stora delar av matchen.

”Challe” Berglund tyckte att den här matchen var mest elitseriemässig gentemot de tidigare fighterna och syftade på inledningen. Jo då, det small på sina håll och det fanns intensitet i spelet och det blev lite kampmoment.

Men i takt med att Timrå gjorde 2–0 kändes det som om Modos bensin rann ut.

Kul att se junioren Magnus Pääjärvi-Svenssons läckra passning bakom mål där han respektlöst släppte den bakom ryggen och Anton Axelsson enkelt tryckte in 2–0.

Resten av matchen kändes som avslagen med ett piggt, fartfyllt och offensivt Timrå mot ett tungt och ointresserat Modo.

Typiskt försäsong.

Men det är klart att det är värdefullt för det delvis nya Timrå att vinna istället för att förlora. Den där försäsongslogiken har jag aldrig fattat.

Den säger att det är bättre att förlora än att vinna och att alla inte bryr sig om resultatet. Till viss del stämmer det, men jag tror inte att man bygger självförtroende genom att rada förluster på hög.

Men det gäller även att inte dra för stora växlar av det hela.

För Timrås är det många nya spelare även den här säsongen där framförallt en spelare verkligen imponerade.

Backen Mikko Lehtonen har Timrå placerat en stor summa pengar på för att höja kvaliteten på backsidan. Det syns direkt att det är en spelare som laget kommer att få stor nytta av.

I fjol saknades den rätta ledaren på backplats sedan Jyri Marttinen floppade och det var för få konstruktiva backar. Här tycker jag mig se att Timrå fått den där 30-minutersbacken som laget saknade. En tydlig etta som visade sig vara snabb att sätta igång pucken i egen zon, men också spelade ett aggressivt spel.

Dessutom har Lehtonen ett riktigt bra skott, något som också saknades i fjol.

Jag vill tro att det här är en klassback som blir väldigt intressant att följa.

På centerplats gillade jag Tom Wandell som i mångt och mycket påminner om Peter Regin – och då handlar det inte bara om tröjnumret. Wandell ser trots sin ungdom ut att kunna leda en producerande femma och såg ut att trivas med det offensiva vapnet Mika Pyörälä. Wandell kom många gånger till avslut och tog sig effektivt in i zonen genom några enkla vrickningar.

Det kändes som de två riktigt stora glädjeämnena.

De mindre framträdande nyförvärven Dennis Persson och Jesper Samuelsson gjorde i paritet vad jag förväntat mig. Persson något bättre än väntat.

Till sist så debuterade bitige finländaren Toni Mäkiaho och det kändes som att han tog helt slut efter första perioden. Han inledde med att tackla en Modospelare på domaren Mikael Lindqvist som tuppade av och aldrig kom tillbaka. Men jag tror Timrå får nytta av Mäkiaho också. En tuff, fysisk och hårdför forward var något som saknades i fjol för att stå upp mot namn som Per Ledin och Andreas Jämtin. Ge Mäkiaho några veckor att komma i form så kan Timrå ha en nyttig rollspelare i laget.

Jonathan Hedström är glädjande nog tillbaka på isen igen efter sina skador och får ta sig an en ny roll som center. Fortfarande ser rollen lite ovan ut, men Hedström såg mer sugen ut att använda sin kraft och deltog mer i spelet.

Sedan går det inte att komma ifrån att skriva några rader om 91:orna Lander och Pääjärvi-Svensson. De ser både tyngre, starkare och snabbare ut även om jag tror Lander skulle passa bättre i en centerroll.

Förresten, Johan Backlund får gärna fortsätta i den här stilen.

Fredrik Söderberg