Söndag morgon i New York, bara några kvarter från Central Park. Downtowns blanka skyskrapor och brusande liv känns avlägset. Solen skiner och torkar nattens fukt från gatorna, fåglar kvittrar och Harlem börjar vakna. Några av invånarna tar sig i maklig takt till Mount Neboh Baptist Church. Kvinnor i färggranna klänningar och hattar med flor, män i kostymer och blanka skor. Klockan är strax efter tio, det är nästan en timme kvar till Sunday worship börjar och kön utanför kyrkan är redan lång. Där står vi turister som tagit oss hit på egen hand, tysta och stilla, ordentligt uppradade. Att det är en högtidsstund som strax ska börja därinne är inte att ta miste på. Två välklädda män står utanför och välkomnar, tar i hand och ser till att församlingsborna kommer in och får plats.

Stämplades som farligt
Två turistbussar bromsar in och parkerar knappt hundra meter bort, ut väller turister som deltar i en guidad tur, de släpps in, och strax därefter är det vår tur. Mount Neboh är liksom flera kyrkor i Harlem, utrustade med en läktare dit turister hänvisas. Vi sitter i en halvcirkel och ser rakt ned över församlingsborna. Många av dem skrattar och kramar om varandra. Det är varmt. Och varmare ska det bli.
Harlem var från början ett holländskt samhälle på Manhattan och grundades redan 1658, namnet kommer från nederländska Haarlem. Under början av 1900-talet var inflyttningen av afroamerikaner enorm, tiden mellan 1919 och 1929 kallas "The Harlem Renaissance", hit skulle alla, skådespelare, konstnärer, författare och musiker. Men så kom depressionen och andra världskriget, följt av arbetslöshet och kriminalitet. Harlem stämplades som farligt.
Så är det inte längre.
- Nu talas det om Harlems andra renässans, nu är det återigen hit alla vill. Och av nästan samma anledning som på 1920-talet, för musikens skull, säger Sheila Evans, som bor och guidar i Harlem.

Legendariska klubbar
Harlems pånyttfödelse sägs ha börjat då Bill Clinton inrättade sitt kontor i stadsdelen 2001. Bostadspriserna sköt i höjden och vips var det en fin stadsdel att bo i. I Harlem finns gott om legendariska musikklubbar där såväl Billie Holiday som Ella Fitzgerald upptäckts. Klubbar som alltid varit populära bland Harlemborna, men dit nu även turister och andra Manhattanbor tar sig. Det finns också restauranger värda att köa för. En av dem är Red Rooster med svenske Marcus Samuelsson bakom kastrullerna.
- Men de allra flesta kommer hit för att uppleva gospel, säger Sheila och påpekar att det inte alltid är så populärt.
- Den primära anledningen att besöka en kyrka ska vara upplevelsen av gud, inget annat. Det får inte bli ett spektakel. Det bästa är om vi kan få besökarna att följa med i de guidade turerna, på så sätt kan vi lättare informera om vad man ska tänka på vid ett besök, som att inte fotografera. Och inte gå mitt i ceremonin, utan helst före, då har man ändå fått höra en hel del av kören, säger Sheila.

Kyrkor välkomnar turister
I Harlem finns omkring 400 kyrkor, i ett 40-tal av dem välkomnas turister.
I Mount Neboh fylls alla platserna. Musiker tar plats bakom trummor, piano och bas, en efter en kommer körmedlemmarna in i röda kåpor och sätter sig på läktaren i kyrkans främre kortända. Efter att församlingsborna hälsats välkomna, liksom vi turister, börjar bandet spela och kyrkan fylls av ljud och det slår av bas i bröstet. Kören ställer sig upp, män och kvinnor i alla åldrar sjunger Lord is my shepherd och i församlingen reser sig någon och tar ton, högt och gripande vackert. Så en till, och ännu en till. Det dröjer inte länge förrän även vi på läktaren rest oss upp och sjunger och klappar takt. Svetten rinner längs ryggen och flera fläktar med dagens program för att få lite svalka.

Positiva upplevelser
Så slutar sången och allvaret tar vid. Alla sätter sig ned, några av turisterna lämnar lokalen, håvar går runt bland besökare och fylls snabbt med gröna sedlar.
- Turismen hjälper så klart många kyrkor, men bäst av allt är att många kommer hem med positiva upplevelser från Harlem. Fortfarande kommer folk hit och förväntar sig se slum, men möts av något helt annat, säger Sheila.