Ja, firandet har han tjuvstartat med och det blev en lyckad helkväll med middag och levande musik i Smedjan i Sörfors.

Men det betyder inte att det förstås blir lite fira av, men då i en lugnare variant, med tårta och kaffe tillsammans med familjen hemma i sekelskifteshuset i Sörlindsjö.

– Vi ville flytta ut på landet, jag och min tjej Malin, säger Jesse som efter att ha varit bosatta i lägenhet hittade det gamla huset och blev blixtförälskade.

– Så hade de ju också en gammal fin träskola här. Det tyckte vi var en bra miljö för barn, säger Jesse som är pappa till 15-åriga Nike, 11-åriga Klara och 8-åriga Kalle, tre syskon som tillsammans med barnens mamma Malin, upptar större delen av Jesses uppmärksamhet.

Barnen i första hand

Nike spelar fotboll i Lucksta, en förening där Jesse är en engagerad förälder och Klara och Kalle spelar pingis.

– Vi bor ju också så pass isolerat så för att de ska kunna ha socialt umgänge så blir det att man skjutsar mycket, säger Jesse som, när han hinner, gärna renoverar på det gamla huset.

Ändå är det renoveringen som har fått stå tillbaka under åren, menar han.

– Ja, barnen får gå i första hand. Annars hade man stått här med ett färdigrenoverat hus och missat barnens uppväxt i stället, säger Jesse som jobbar som industrielektriker vid Ortvikens pappersbruk.

– Jag börjarde 1978 och började sporadiskt på Östrand och fick sedan fast jobb på Vivstavarv, säger Jesse som sedan blev erbjuden att välja på ett jobb som fartygselektriker eller som industrielektriker vid Ortviken.

Jesse är född i Östersund och sina tre första år bodde han i en forsterfamilj i Yxskaftkälen.

– Min mamma var ensamstående när hon fick mig, säger Jesse som sedan flyttade till-baka till sin biologiska mamma och pappa som hittade tillbaka till varandra.

– De gifte sig och fick tillbaka vårdnaden om mig. Då flyttade vi till Böle och sedan flyttade vi till Vivstavarv för pappa jobbade på Vivstavarvsfabriken, säger Jesse som under åren har haft kontakt med sina fosterföräldrar brevledes.

Har en Lambretta

För inte länge sedan besökte han dem.

– Det var lite konstigt att titta i ett album med bilder på sig själv, säger Jesse, vars stora intresse i livet är att skruva och meka.

Så fort han får chansen att skruva sönder något och sedan laga det, så ger han sig utmaningen. Skruvandet får mer än gärna handla om hans motorcyklar.

– Jag har en Lambretta, en vespavariant från 1961 som jag fick köpa för en billig penning och en gammal Yamaha från 1972, en gammal Triumphkopia som jag fick när jag blev 18, säger Jesse som förstås är medlem i motorcykelklubben Hagbards.

– Jag ska få låna den lokalen och ha en fest där i sommar och kanske ha öppet hus för byn, säger Jesse och berättar att smeknamnet Jesse inte var något som han bara fick i förbifarten.

Flera smeknamn

Nej, det var ett väl genomtänkt ”nickname” med inspiration från westernhjälten Jesse James och löparen Jesse Owens, menar Jesse och plirar busigt med ögonen.

– Namnet valde jag själv en gång i tiden, när jag blev tonåring. Sven-Georg kändes ju lite långt och innan dess kallades jag för Sverre, Svesse och Josse, säger han.