Vår kära pappa, Magnus Johansson har, i stor sorg och saknad och alldeles för tidigt, lämnat oss, efter en tid kantad av sjukdom.

Pappa växte upp i Umgransele, en liten by utanför Lycksele, som yngst i en syskonskara av fem. Tidigt visade han stort intresse för olika former av idrott men fotboll och ishockey var de sporter som skulle följa honom livet ut.

Likaså fanns intresset att försöka tänka ut en bra travrad, men av någon outgrundlig anledning, kom alltid hans säkraste spik att galoppera på upploppet!

De första yrkesverksamma åren arbetade han vid byns tegelbruk. Han närde en tidig dröm om att vilja bli bagare och han har under åren fyllt våra frysar med allehanda goda bakverk.

Sist men inte minst fick vi alltid en påse av hans goda tunnbröd när vi kom hem till honom och mamma för att hälsa på.

Vi gick aldrig tomhänta därifrån, för självklart skulle vi ha något hembakat med oss till våra familjer.

1961 föddes jag, Mona, och 1962 hade vi flyttat söderut till Torsåker. Naturligtvis var det fotbollen som var orsaken till flytten där han vid sidan av sitt arbete i ortens järnhandel, spelade i division fyra med Gestrike-Hammarby.

Efter några år gick flytten tillbaka upp till hembygden och 1968 föddes Jeanette, en efterlängtad lillasyster.

I Umgransele fanns det ingen riktig fotbollsplan och under en tid av hårt jobb tillsammans med en utvald plankommitté gick pappas stora dröm i uppfyllelse.

Till invigningen lyckade vår pappa få dit självaste Lennart Nacka Skoglund som även gjorde ett inhopp som spelare, när Umgransele FF spelade invigningsmatchen mot Gimonäs.

Publikrekord slogs och vår pappa skulle komma att spela många matcher där innan vi flyttade söderöver ner till Matfors.

Fotbollen var vår pappas signum, dels som spelare och senare som tränare. Allt från GIF- juniorer till Nedansjö, den sistnämnda föreningen förblev han trogen.

Han arbetade några år som kanslist i föreningen och hjälpte dem ända tills han blev för sjuk med att se till att de hade sponsorer genom att sälja reklam. Det var få som kunde mäta sig med pappa i konsten att sälja reklam.

Efter att ha gått i pension fortsatte vår pappa att med stort intresse följa GIF-Sundsvall men framförallt sitt kära Skellefteå AIK. Han följde också med stort engagemang de senaste årens framgångar. Han var väl aldrig så nöjd som när Skellefteå hade tryckt till något av lagen söderöver!

Vid sidan av idrotten var musiken ett stort intresse. Han njöt i fulla drag när han fick lyssna på Eskil Columbus men när hans döttrar, svär- söner eller barnbarn spelade och sjöng tårades alltid hans ögon av lycka och stolthet.

Tyvärr blev det sista året ett plågsamt år, framför allt för pappa. Vi slets alla mellan hopp och förtvivlan över att se hur vår pappa tynade bort.

Det är med oerhörd saknad som vi inte längre kan få krama om honom, diskutera senaste utvecklingen inom politiken, sista Skellefteåmatchen eller få med oss hem en påse med hembakat tunnbröd.

Döttrarna Mona och Jeanette