Elina gick i musikklass på mellan- och högstadiet. Hon tror att prestationskraven och konkurrensen mellan klasskompis-arna kan vara en av orsakerna till att hon fick ätstörningar. 14 år gammal tog hon en överdos av tabletter och kom för första gången i kontakt med barnpsykiatrin.

– Man är olika sårbar som individ, jag är väl så mycket mer hudlös än andra, säger hon.

Sedan har det fortsatt. När hon var 19 år fick Elina anorexi och sedan året därpå är hon bulimiker. Under åren har hon också skadat sig själv.

Hopplöst fall

Elinas underarmar är täckta av ärr efter att hon skurit sig själv med rakblad.

– Jag kunde gå långa period-er utan att skada mig, men när jag väl gjorde det gjorde jag det rejält, säger hon.

Under alla år har hon åkt in och ut från behandlingshem och vuxenpsyk.

– Varje gång jag kom ut söp jag till och skadade mig själv. Jag blev stämplad som ett hopplöst fall.

I november förra året hade det gått så långt att hon blev tvångsintagen på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall, enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

– Det var lite av en chock att komma på intaget. Man fick klä av sig alla kläd-er och sätta på sig grå mysbyxor i herrstorlek, säger hon.

Tre veckor var hon på intag-et för att man skulle hitta en plats till henne. På vårdsidan av intaget satt hon och pratade med en man som senare visade sig vara dömd för våldtäkt.

– Och en kille som suttit isolerad i fyra år satte de bredvid mig i soff-an.

Bra personal

På avdelningen hon sitter i dag finns en tjej- och en killsida med sex platser vardera. De får inte gå in till varandra men har bland annat gemensamt rökrum och rastgård.

På Elinas avdelning sitter inga dömda sexualförbrytare, men däremot en man som är dömd för mordförsök.

Ibland syr hon i en hobbysal som delas med en annan avdelning där det sitter flera våldsmän.

Elina säger att hon, som en del av vården, får träffa en psykolog en gång i veckan, att hon fått mycket tid till eftertanke och att hon tycker att det är bra att dag-arna är väldigt strukturerade.

På rättspsyk i Sundsvall kan de intagna ägna sig åt teater, hobbyn, musik och taktilmassage.

– Personalen är väldigt bra också, de är handplockade, säg-er hon.

Men att självskadetjejer och våldsdömda blandas på rättspsyk är hon väldigt kritisk till.

– Att det ska behöva gå så här långt är sjukt, man ska inte plocka in självskadetjejer på rättspsyk. Det borde i så fall finnas någon form av låsta behandlingshem för de patienter som anses vara särskilt vårdkrävande.

Elina tror att många människor också förmodar att det bara är grova våldsmän som sitter på rättspsyk.

Har fortfarande problem

– Folk kommer ju att få reda på att jag varit här och det är den stämpeln jag kommer att ha på mig, de är så de kommer att se mig. Det är lätt att dra alla över en kam och de flesta tror nog att ”hon måste ha begått brott”.

Det är snart tio månader sedan hon skadade sig själv senast, men hon har fortfar-ande problem med hetsätande och bulimi.

– Jobbet har jag gjort helt själv. Jag hade bestämt mig när jag kom hit att jag inte skulle skada mig en enda gång, för jag vill inte sitta här en sekund längre än jag behöver.

Totalt livrädd

Den 3 oktober löper Elinas LPT ut. Men hon hoppas att hon ska bli utskriven från rättspsyk tidigare eftersom hon kommit in på en folkhögskola på Österlen.

Där ska hon läsa en U-landskurs som bland annat innebär att hon kommer åka till Indien i tolv veckor.

–  Det känns riktigt läskigt. Men det är det modigaste jag gjort, nu kan jag inte gömma mig bakom det sjuka. Jag är totalt jävla livrädd men jag ska dit, säger hon.

Dagbladet har sökt klinikchef Erik Söderberg på rättspsyk utan resultat.