”Jag får olika bud varje gång” Anneli betalar underhåll för sonen trots att han bor hos henne
Eller är hon det?
– Jag får olika bud från Försäkringskassan varje gång. Den ene vet inte vad den andre gör – och min skuld bara växer, säger hon.
Relaterat
Förra veckan berättade Dagbladet att västernorrlänningarna har en underhållsskuld hos Kronofogden på 38 miljoner kronor.
– När jag läste det kände jag mig direkt träffad. Tänk då hur många som kan befinna sig i samma situation som jag, säger Anneli Forsberg.
Ända sedan separationen har Annelie Forsberg och hennes ex haft samarbetsproblem kring de båda gemensamma barnen. Det har varit många turer. Till sist ansökte pappan om att få ensam vårdnad. Tingsrätten betonade att båda var goda och lämpliga föräldrar men att det bästa vore om pappan fick ensam vårdnad. Därmed blev Annelie underhållsskyldig för barnen.
Underhåll och försörjning
Sedan drygt ett halvår tillbaka bor dock Annelis son hos henne. Det innebär att hon både tvingas betala underhållet som går till pappan och försörja sin son på hemmaplan.
– Vi har ju ett barn boende hos oss var, det rimliga borde väl vara att ingen betalar något underhåll?
Hon är kritisk till Försäkringskassans oflexibla förhållningssätt:
– Nu baseras underhållet på min lön som jag hade för två år sedan. Det är helt orimligt att betala det i dag när jag stämplar. Och varje gång jag frågar hur det kan fungera så här får jag bara till svar att ”det är lika för alla”.
De uteblivna underhållsbetalningarna har nu gjort att Anneli har hamnat hos Kronofogden.
– Vi går på knäna. När Kronofogden var här förklarade jag hur det låg till, så sade till och med de sa att ”så här kan det ju inte få vara”. Det verkar som om jag har alla juridiska skyldigheter men inga rättigheter.
Misströstar
För att en förälder ska ha rätt till underhållsbidrag från den andra parten krävs att man har ensam vårdnad om barnet – samt att barnet är folkbokfört på vårdnadshavarens adress.
– Ett av de råd jag fick av Försäkringskassan var att ordna så att han blev folkbokförd här. Då trodde jag i min enfald att det skulle lösa sig.
Nu börjar Anneli Forsberg misströsta på allvar:
– Jag vet inte hur många samtal jag ringt och hur många brev jag skrivit. Skulden bara tickar på utan att någon reflekterar över hur allvarligt systemet brister.
