Hans har varit hundförare ­sedan 1999.

– Det beror väl på att jag har ett stort hundintresse i botten. Att få para ihop det med jobbet är maximalt, säger han.

För drygt två år sedan dog hans förra tjänstehund plötsligt i epilepsi.

– Jag kände till en uppfödare av dobermann i Härnösand, och min kollega visste att han hade en hund till salu. Nu blev det inte just den hunden, utan det blev Sazka i stället och det var ett lyckokast.

Hans och Sazka har varit ett ”par” i ett och ett halvt år nu, och Sazka är en fullfjädrad tjänstehund.

Låg gömd

Drygt en vecka före jul lyckades Sazka spåra upp och hålla kvar en 21-årig man som var misstänkt för dråpförsök.

Händelsen ägde rum på flyktingförläggningen i Fagerdal. 21-åringen kom i bråk med en 36-årig man. Det hela kulminerade i att 21-åringen knivskar den äldre mannen i magen och ansiktet, innan han flydde från lägenheten.

– Mannen hade sprungit genom bostadsområdet och tagit sig in i en annan trapp. Han låg gömd högst upp i trapphuset. Sazka lyckades spåra upp honom och bevakade honom sedan tills vi kom fram och mannen kunde gripas, berättar Hans.

Så länge den misstänkte inte viftar, skriker eller beter sig hotfullt bevakar Sazka honom enbart genom att skälla intensivt.

– Om brottslingen däremot uppträder hotfullt ska hunden gå till angrepp, förklarar Hans.

En tid dessförinnan lyckades Sazka spåra en klottrare på ­Södermalm.

– Det var visserligen inte ett lika allvarligt brott, men för Sazka är det ingen skillnad. Alla uppdrag är lika viktiga, menar Hans.

Sazkas bästa egenskaper är arbetslusten och energimängd­en, uthålligheten och det faktum att hon tål värme bra.

– Dessutom är hon lätt­dresserad och otroligt lyhörd, tillägger Hans.

Det faktum att Sazka dessutom är tik, vilket inte heller är så vanligt när det gäller polishundar, tycker husse enbart är positivt.

– Tikar är mindre vilket innebär att skaderisken inte är lika stor. Med storleken ökar nämligen risken för att hunden ska skada sig. En lätt smidig hund håller bättre, och är dessutom mer lätthanterlig, menar Hans.

Skyddsärm

Varje tisdag tränar polishund­arna. När Sazka ser Hans kollega Dan Gustafsson komma med skyddsärmen i högsta hugg blir hon överlycklig.

– Hon älskar att jobba, och Dan känner hon väl eftersom vi åker ihop och han dessutom brukar fungera som figurant, berättar Hans.

Efter ett kommando från husse flyger Sazka upp och grip­er tag i den tjocka skydds­ärmen. Trots att Dan snurrar Sazka runt i luften vägrar hon att släppa taget.

– I en skarp situation ska hon absolut inte släppa taget, förklarar Hans.

Så snart Hans ger Sazka ett kommando släpper hon, om än lite motvilligt, skyddsärmen och sätter sig vid husses sida.

– Det är oerhört viktigt att en polishund inte har för mycket skärpa – det är ett tecken på att hunden kan vara ute på svag is. Polishundar ska vara trygga, och enbart ta fram aggression­en när det är nödvändigt. Det gäller att de kan sortera – och det kan Sazka, säger Hans och klappar om sin hund ordentligt.