”Känner mig inte som en brottsling” Annika sitter i fängelse för civil olydnad
Relaterat
Artikelbilder
Natten mot den 23 mars 2009 står Annika Spalde, maken Pelle Strindlund och vännen Martin utanför Saabs JAS-fabrik i Linköping.
De har beväpnat sig med kofötter, hammare och bultsax.
– Vi kände oss kallade att ingripa, säger Annika Spalde.
Staketet som omgärdar området klipper de upp. Sedan tar de sig steg för steg mot hangaren där de leveransklara stridsplanen förvaras.
Bryter upp en dörr, tar sig till nästa.
Då kommer vakterna.
Trion får lägga sig på golvet, i väntan på polisen som ska komma och gripa dem för försök till sabotage.
– Vi kom väldigt nära, men tyvärr inte ända fram. Vi visste förstås att vakterna var larmade, men det är svårt att veta hur lång tid det tar. Det kändes snopet, men vi gjorde vårt bästa.
Tror på metoden
Annika Spalde kom i kontakt med civil olydnad för första gången 1996. Hon hade flyttat till Hammarkullen, Göteborg, och där lärt känna människor inom ”fredsrörelsen”.
– Så småningom kände jag att jag tror på civil olydnad som en metod. När människoliv står på spel eller kännande varelser plågas tycker jag att vi har ett ansvar att agera.
”Helt okej” anstalt
I England, 1998, deltar hon i sin första aktion. Tillsammans med vänner tar Annika sig in i en fabrik och ”hamrar på en u-båt”.
Sen sitter hon i brittiskt häkte i ett halvår.
I dag har hon dömts fyra gånger.
För sabotageförsöket i Linköping och ett par andra aktioner fick hon fyra månader.
Ljustadalens anstalt är ”helt okej”, säger hon.
– Det är arbetsplikt här. Första tiden var jag där vi paketerar plåster åt Cederroths. Men sen ansökte jag om att få börja studera och det gick bra. Så nu läser jag en universitetskurs i teologi på distans.
Annika Spalde är välkänd inom kyrkans värld. Hon är utbildad diakon och djupt troende.
När hon firade 40-årsdagen på anstalten i slutet av maj kom en hälsning från högsta ort.
Ärkebiskopen lät meddela att Annikas aktioner ”fyller en viktig funktion”.
Grunden för utövarna av civil olydnad är att aldrig skada någon och att alltid ta ansvar för sina handlingar.
Trots att hon fällts flera gånger ser Annika sig inte som en brottsling.
• Du begår ändå brott – känner du någon skuld?
– Nej. Jag ser mig inte som en brottsling, även om jag förstås vet att jag formellt betraktas så eftersom jag är dömd. Men det är konstigt ibland. Jag kan känna att jag inte riktigt borde sitta här.
Maken Pelle Strindlund har precis ”muckat” från sitt fängelsestraff på Viskananstalten.
Tiden i fängelse avskräcker dem inte från att fortsätta följa sina principer.
När det demonstrerades och genomfördes aktioner mot Natoövningen i Luleå satt Annika på anstalten och drömde om att få vara med.
– Ja, jag kommer att fortsätta. Det här är ju vad jag verkligen tror är viktigt för mänsklighetens framtid.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 22 jun 2009 08:27 tö (Ej registrerad)
Förnekande.... är det första ord jag kommer på, satt själv på 80-talet på anstalt (30 dagar)med patetiska tjyvjägare, rattfyllon,& kreti o pleti som inte kunde förstå varför dom satt där.... med gråten i halsen sade "jag har ju inte gjort nån' illa"... Nu hann väl inte "A" sabba ett plan (tror jag) men om du hade lyckats/hunnit, och det störtat ner i ett bostadsomr,skola el.dyl. hade det kännts bättre då ?
Skrivet 22 jun 2009 08:29 Skattebetalare (Ej registrerad)
Återfallande kriminalitet borde straffas hårdare än det gör idag, speciellt med den inställningen. -Ja, jag kommer att fortsätta. Det här är ju vad jag verkligen tror är viktigt för mänsklighetens framtid".
Med tanke på vad detta spektakel kostar samhället borde straffen skärpas betydligt.
Skrivet 22 jun 2009 13:56 Mange (Ej registrerad)
Önskar jag var så modig som Annika. Sverige är världens 9:onde största vapenexportör, och våra vapen har tagit många liv och orsakat mycket lidande under åren, bland soldater såväl som civila, inte minst barn. Och idag är motivet enbart av vinstinstresse. Det är kriminellt! Apropå förneklse som någon pratar om ovan: Hur resonerar egentligen anställda i vapenindustrin? Intalar de sig att Sverige försvar fortfarande behöver denna enorma industri, trots kalla krigets slut? Inbillar de sig att de skulle bidra till världsfreden? Tänk om de hade hade en bråkdel av Annikas civilkurage, och sa upp sig! Våra politiker av alla färger (utom möjligen mp) har länge hållit svensk vapenindustri under armarna. Finansministern (m) ska dock en eloge för att ha haft råg i ryggen och minskat stödköpen.
Skrivet 24 jun 2009 17:37 En annan skattebetalare (Ej registrerad)
Hmm. Nu är väl annika en av de få som faktiskt har gjort något för att förhindra att JAS flyger iväg och släpper bomber över bland annat skolor och bostasområden. Om det är någon som ska ha dåligt samvete så är det väl vi som med vår tystnad accepterar att JAS säljs till krigsförande länder (tex Indien).
Skrivet 24 jun 2009 19:08 asdf (Ej registrerad)
Oj, här behövs visst en förtydligande kommentar. Det kan inte hända att de hamrar på ett plan som sedan "råkar" störta. Om aktivisterna inte blir upptäckta och gripna så ringer de polis själva och stannar kvar på platsen tills polisen kommer. Med hjälp av civil olydnad har många samhällsförändringar genomförts, bl. a rösträtt för kvinnor och medborgerliga rättigheter för afroamerikaner, men det handlar aldrig om att göra något i smyg och sedan sticka från platsen. Det är inte civil olydnad utan bara helt vanlig ligism.