Middagsbordet var dukat och alla satt till bords. Allt var sig likt hemma hos familjen Björklund i Grundsjön. Ända fram tills det kom en plötslig reaktion från den sexårige sonen Jack.

– Han hade fått ett ben i munnen, och inte vilket ben som helst. Det var över två ­centimeter långt och väldigt vasst, säger mamma Lotta.

Kunde ha slutat illa

Allting gick dock bra, men som småbarnsförälder och bosatt i en liten skogsby långt från allfartsvägarna så kan hon inte låta bli att tänka på vad som kunde ha hänt.

– Tänk om han hade satt det i halsen. Då kunde det ha slutat hur som helst. Att få hit en ­ambulans tar ju minst 45 minuter, säger Lotta.

Direkt efter upptäckten gjordes var hon i kontakt med ­producenten av fiskpinnarna men fick då, som hon upplever det, ett mindre engagerat gensvar.

– Han sa de skulle göra en ­notering om det, men när jag ringde i dag (läs tisdag) igen så sa de att jag skulle skicka in ­benet och förpackningen till dem så de fick analysera vad som gått fel, säger hon.

Förpackningen i frysen

Tveksamheten till fiskpinnar tror hon däremot blir svår att bli av med.

– Jag brukar förknippa fiskpinnar med malet fiskkött, inte stora benbitar, säger hon, utan att veta vad som kommer hända med de förpackningar som fortfarande finns kvar i frysen där hemma.

– Efter det här så vet jag inte om någon vill äta dem. Vi kommer säkert äta fiskpinnar fler gånger, men då gör jag nog dem själv, avslutar Lotta.