Fulla av självförtroende fanns både sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder och ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist på plats på Stora Torget i Sundsvall i går.

Ständiga opinionsframgångar präglar partiets 20-åriga historia om man får tro de båda. Visserligen handlade det de första decenniet om bråkdelar av procent. Men tyvärr har de väl rätt i att risken inte är försumbar att de tar sig in i riksdagen efter nästa val.

På vägen dit försöker de framställa sig som rumsrena. Jag hörde knappt ett ord om invandringen. Istället gör man sitt bästa för att framställa sig som ett parti för Sveriges arbetare.

I sitt EU-motstånd låter de närmast som en kopia av vänsterpartiet. Jag kan bara hoppas att de som har en sån negativ hållning till europeiskt samarbete inte låter sig lockas av denna den yttersta högern. Vad sd än säger i dag så har de ju sitt ursprung i de nazistiska grupperingar som startade Bevara Sverige svenskt.

Sd vill föra en politik som gör skillnad på folk och folk. De är alls inget alternativ mellan blocken. De står till höger om dem. Men i varje fall moderaterna är inte tillräckligt tydliga vad gäller att ta avstånd från regerande på sd:s nåder.

Det var vad de borgerliga gjorde 1991 då nydemokraterna härjade och Ian och Bert staplade backar. Dessa var betydligt roligare än gårdagens Björn och Erik. Men de nya ska inte underskattas. Några dumskallar är det inte. Även om de har åsikter som skapar motsättningar och göder en nationalism som bara kan föra ont med sig.

Svante Säwén