Förmodligen är det början på en ny trend vi ser, ja, kanske är det så här framtidens politiska debatt kommer att föras? För politik­erna och partierna är det bara att hänga med i svängarna, för fort går det.
FRA-frågan har visat att partiernas vanliga tribuner –­ DN Debatt, Aktuellts 21-sändning, TT-telegram ­– inte längre räcker. Det går inte att styra debatten på samma sätt i dag, debatten fortsätter, den känner inga kontorstider, den pågår dygnet runt.
När regeringen kom till Almedalen rasade avlyssningsdebatten som bäst på internet. Tusentals ”ledarskribenter” kommenterade FRA på bloggar och i forum. Vad blir regeringens svar? Jo, man berättar att Konsumentverket ska börja jobba med nya frågor och att miljöbilar borde skattebefrias. God dag, yxskaft!

Svårplacerade
När statsvetare oroar sig över bristen på politiskt deltagande menar de att färre engagerar sig partipolitiskt, går på möten eller röstar. Utifrån dessa variabler kan man säga att demokratin har tappat i styrka och den politiska apatin har tilltagit. Problemet med politiska nätanvändare är att de inte lika lätt placeras i fack. I FRA-frågan förenades exempelvis stockkonservativa med mörkröda vänsteraktivister.
Det intressanta är inte vad ett parti eller Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt tycker –­ utan vad jag tycker! Gillar jag inte det här förslaget skriver jag det på min blogg, skriver jag bra och övertygande kanske jag rent av lyckas övertyga andra som i sin tur fortsätter debatten på sina bloggar – och till slut så har vi skapat en politisk kraft, en liten nätbaserad folkrörelse.

Få med många på tåget
På internet behöver man inte vara störst, det gäller i stället att få med sig tillräckligt många på tåget.
Vad är en ensam talare i riksdagen mot 10 000 initierade och hetlevrade bloggare? En myra på Disneyland.
Demokratins utmaning är kanske inte bristen på deltagande, utan dess förmåga att kanalisera det nya deltagandet.
Det politiska etablissemanget måste börja göra vad FRA vill göra ­ – lyssna i kablarna.