Som riksdagsledamot möter man pensionärer, ensamstående föräldrar, invandrargrupper, stora och små företag, organisationer av olika slag, entreprenörer, löntagare, arbetslösa, ambassadörer, sjukskrivna, studenter och många andra. Hos alla dessa människor finner jag en och samma sak: en förhoppning och en strävan över att morgondagen ska bli bättre än gårdagen.

Men samtidigt ser jag hur Sverige glider ifrån Sverige. Det som tidigare har kännetecknat Sverige: önskan om ett sammanhållet samhälle med inte alltför stora klyftor, håller nu på att försvagas hos svensken själv. Klyftorna håller på att växa sig så stora att det blir oerhörda kontraster i olika gruppers verklighetsuppfattning.

Folk som har det bra just nu kan helt enkelt inte föreställa sig hur svårt vissa grupper har det i Sverige i dag. Klyftan har redan blivit så stor att det är så svårt för en del människor rent intellektuellt ta till sig sådan information. Det kan jag förstå. En del av de berättelser jag får höra hade jag inte heller på riktigt kunnat ta till mig, eller ens tro på, om jag hade fått dem berättade för mig i andra hand.

Det verkar helt osannolikt att folk kan bli så illa behandlade av samhället de lever i bara för att de blivit sjuka, arbetslösa eller av någon annan anledning inte är ”hundraprocentiga”. Nu är det så att jag har fått höra det ifrån dem själva och om jag inte hört tonläget, om jag inte hade sett blickarna – ja då tror jag att det hade svårt för mig att ta det till mig intellektuellt även då.

Jag kan inte säga ”rösta på mig, oss så blir det frid och fröjd för dig också”. Jag vet att nycklar till Rosenbad inte är nycklar till ett magiskt hus. Jag vet att det inte går att bygga upp självförtroende och självkänsla hos nedbrutna människor med ett riksdagsbeslut. En sak är jag dock säker på; alla människor vill utvecklas. Alla människor vill ha en bättre morgondag. Jag tror på att ett sammanhållet samhälle växer av att ge en möjlighet för alla att utvecklas. Det är det jag kommer att kämpa för och det är därför jag är socialdemokrat.

Jasenko Omanovic