Jasenko Omanovic

I torsdags kväll såg jag Dokument inifrån på tv. Det handlade om ”oförsäkrade” och om svårigheten att få en arbetsskada godkänd. Programmet handlade om arbetare som på grund av arbetet de utför på sin arbetsplats drabbas av stora fysiska besvär och problemet beskrivs som att kvinnor inte tas på lika stort allvar som männen.

Man ska komma ihåg att alla löntagare på arbetsmarknaden, oavsett kön, varje månad avsätter en del av lönen till en arbetsskadeförsäkring. I år har regeringen bestämt att denna avgift, och inte skatt som en del tror, ska halveras. Anledningen är att avgiften inte används fullt ut till det avsedda ändamålet, arbetsskadeförsäkring, och systemet anses därför överfinansierat.

När en byggnadsarbetare ska få en arbetsskada beviljad är det inte relevant om han grejat och donat på sin sommarstuga på fritiden. Helt riktigt, byggnadsarbetarna är proffs på området och risken att skada sig vid sommarstugebygget är mindre än om en psykolog skulle göra samma sak. Det är förhållandet som rått på arbetsplatsen som är och ska vara grunden för bedömningen om arbetsskada.

Då är det väl underligt att när en undersköterska, hemtjänstbiträde eller andra yrkesgrupper inom vården inte beviljas arbetsskador så kan det hänvisas till att de haft en sjuk närstående, och att ryggbesvären eller förslitningsskadorna kan ha uppstått på hemmaplan. Vi talar om samma yrkesproffs som i sin yrkesutövning har arbetsuppgifter som omfattar att vårda en sjuk eller gammal människa. Men när det nu gäller ett kvinnodominerat yrke hänvisas det till andra förklaringar som vad hon gör på sin fritid.

Med ett sådant resonemang skulle man kunna avfärda arbetsskadeansökningar från en lastbilschaufför som kör personbil på fritiden… Men detta handlar om lågavlönade kvinnor. Så kan regeringen inkassera överskottet i arbetsskadeförsäkringen som en vinst att lägga på annat än det från början var tänkt att betala för.