Svante Säwén

Det är illa nog att Saab drivits i konkurs för att landet styrs av en regering som inte förstår att ens i akut finanskris skydda svensk industri. Det är inte mindre oroande att Astra Zeneca nu lägger ner sin forskning i Södertälje, även om produktionen i detta läge blir kvar. I båda fallen handlar det om en förlust av över tusen högkvalificerade jobb.

Till det hoppfulla hör att kunnandet hos personalen finns kvar. I Saabs fall innebär det att kinesiska företag fortfarande är intresserade av både tillverkning och teknisk utveckling hos Saab, även om det är lätt att föreställa sig att företagets framtid på sikt ändå handlar om Kina.

I fallet Astra Zeneca är risken stor att kunnandet hamnar utomlands. För högutbildade är risken i alla fall mindre att ställas på den bara backe där arbetslösa snabbt hamnar i de borgerligas Sverige.

Nu diskuteras flitigt vad som gått snett. I gårdagens DN slår ett antal storstadsforskare ett slag för satsningar på de stora universiteten, på bekostnad av de mindre då får vi förmoda. Svenska Dagbladets obundet Moderata ledarsida slår ett slag för sänkta inkomstskatter, hur nu det skulle ha förhindrat en nedläggning.

Dagens Nyheters liberala ledarsida talar förklenande om landshövdingen och moderaten Chris Heisters tal om samverkan mellan det offentliga, företag, forskningsinstitut och universitet. Här finns i alla fall en framkomlig väg. Sossarna kallar det branschfonder, något den borgerliga regeringen avskaffat eftersom det luktar ”industripolitik”.

Men problemet är stort. I SvD Näringsliv beskriver Torbjörn Isacsson hur läkemedelsindustrins direktörer låtit en svällande byråkrati kväva den kreativa forskningen. Megafusioner som gynnat finansindustrin och vd-lönerna har fått ersätta den långsiktighet som i artikeln får representeras av medicinteknikkoncernern Getinge. Sverige behöver en industripolitik värd namnet. De branschfonder sossarna föreslår kan vara en god början.