Håkan Juholt sitter kvar som Socialdemokraternas partiledare sedan han fått förnyat förtroende av partiets Verkställande utskott, VU. Men två av de socialdemokratiska partidistrikten, Västmanland och Örebro, begärde i går öppet att Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt ska avgå. Varför framgick aldrig. Möjligen handlar det om en allmän oro. Pressen från medierna är enorm och opinionssiffrorna är därmed usla. Fast inte värre än månaderna efter Mona Sahlins avgång. Möjligen finns en politisk konflikt.

Jag tror uppriktigt att vägen till opinionsframgångar för socialdemokratin består i att visa upp ett tydligt alternativ till de borgerligas politik. Varje gång sossarnas politik kan beskrivas som en mildare variant av de borgerligas, så minskar väljarnas anledning att rösta socialdemokratiskt. Socialdemokraterna måste vara pragmatiska. Det innebär i dag att självkritiskt erkänna att delar av tidigare socialdemokratisk regeringspolitik slagit fel.

Skolorna har försämrade resultat sen friskolor och fritt skolval infördes med segregation som följd. Vårdcentraler som slumpas bort och säljs till mångmiljonvinster, också i skatteparadis, drar bort resurser från vård och omsorg. Avregleringarna av järnväg och elmarknad har orsakat försämringar för resenärer och elkunder i både hushåll och industri.

Håkan Juholt förtjänar stöd för den väg han slagit in på i form av att bli en tydligare opposition. Pragmatism har trots allt alltid varit det som burit fram Socialdemokraterna till en ledande roll. Det är inte mindre viktigt i dag när vi har en borgerlighet under Fredrik Reinfeldt (M) som trots ideologisk skattesänkarnit försöker framställa sig som pragmatisk.

Men frågan är hur mycket gårdagens försök till ”statskupp” består av politiska åsiktsskillnader. Det finns oroande tecken på en bunkermentalitet i Juholts närhet. I går åskådliggjordes den tydligast när Juholt gick in till VU-mötet och inför det stora medieuppbådet sa att mötet inte skulle handla om hans egen framtid. Då undrar även jag hur Juholt tänker. Vem informerar honom om allt som händer i medierna?

Sen handlar det om personfrågor. Juholt började redan när han tillträdde med att många ur den tidigare partiledningen flyttades bort. Det kan i nästa skede vara orsak till det uppror vi nu skådar. Själv skulle jag gärna se Thomas Östros återkomma i en viktigare roll. Hur lätt det nu är att åstadkomma sen han i höstas mer eller mindre stuckit kniven i Juholt.

Att Juholts företrädare Mona Sahlin i julhelgen gjorde sitt bästa för att snacka ner sin efterträdare, är också ett brott mot partiets traditioner. Detsamma måste sägas om LO-basen Wanja Lundby-Wedins sätt att tre månader efter budgeten, öppet kräva besked om höstens budgetprocess, för att nu nöja sig med givna besked.

Juholt har partiets medlemmar med sig. Han måste nu skapa enighet även i partiledning och riksdagsgrupp. I det behöver han en stor portion ödmjukhet.