Svante Säwén

Det finns anledning till pessimism också när det gäller det internationella läget. USA och EU har infört ekonomiska sanktioner mot Iran och hotar med att inom kort bojkotta iransk olja, något som kan ge en rationell anledning till president Ahmadinejads pågående Latinamerikaresa.

Men i Iran ligger desperationen nära, så nära att Iran nu hotar med att stänga Hormuzsundet för både oljetrans­porter och för amerikanska flottan. Det ena hotar att höja oljepriset till rekordnivåer. Med det andra hotar ett regelrätt krig att bryta ut, med oförutsägbara följder.

President Obama har inte krig på sin agenda i första hand. Därtill är inte minst Irans krigsmakt för stark. Men ingen amerikansk president skulle kunna acceptera att bli förödmjukad genom att inte kunna ta sig till den egna flottbasen i (diktaturens) Bahrein inne i Persiska Viken.

Samtidigt anklagas Iran av FN:s internationella atomenergiorgan, IAEA (med säte i Wien), för att anrika uran till 20 procent mot tidigare fem procent. Det gör det i varje fall lättare att framställa kärnvapen. Dokumenten bör tolkas försiktigt. Men diplomatkällor i Wien hävdar nu att ännu en underjordisk anläggning upptäckts.

Till denna krutdurk ska läggas att Israels regering öppet talat om att ensidigt attackera Iran från luften. Fast få tror att det skulle kunna stoppa Irans underjordiska kärnvapenprogram – om man inte använder de israeliska kärnvapen som alla vet att Israel har, även om man förnekar. Israels hot som kom före jul kan i själva verket vara ägnat att förmå västvärlden att i stället få till de sanktioner och den oljebojkott som nu står på dagordningen och som redan skärpt läget så att nu även Frankrike talar i dessa banor. Och än värre. USA:s president Obama har knappast något val till att stödja Israel under ett valår, om Israel går till krig.

De som öppet pläderar för bombkrig och hävdar att diplomation inte lyckats, bör förstå att Iran inte erbjudits något i utbyte mot ett återtaget program. Svensken Hans Blix betonar att krav på Iran måste kombineras med garantier till Iran för att Iran då inte ska attackeras. Han påpekar också att ett utländskt anfall på Iran skulle stärka uppslutningen kring den allt annat än demokratiska regimen.

Men nu är vi alltså långt från en förhandlingslösning. En amerikan-iranier dömdes på måndagen till döden för spioneri. Det finns all anledning att ifrågasätta de bekännelser han kommit med i det iranska rättsväsendet. Men det är ingen hemlighet att konflikten med Iran sen länge är på James Bond-nivå. Flera försvarsanläggningar både för missiler, kärnkraft och stål har utsatts för attentat. Flera iranska fysiker har också försvunnit, andra har helt enkelt mördats. Irans största framgång är att man lyckats ta hand om ett hemligt och pilotlöst amerikanskt flygplan.

Mot denna bakgrund måste omvärlden förstå att också Iran har anledning att känna sig hotat. Den spiral som nu vrids upp riskerar att ge oss ett krig av oerhörda proportioner som ingen egentligen vill ha.