Politik är inte svårt. Man måste inte kunna köra Jas för att vara försvarspolitiker. Man måste inte kunna operera hjärtan för att vara landstingspolitiker. Det handlar om värderingar. Så avslutade Håkan Juholt i går sitt tal inför ett stort antal studenter på Mittuniversitetet.

Man måste ha en ideologisk kompass. Det handlar om att välja väg. Om att gå tillsammans eller var och en för sig. Juholt säger sig inte alls vara säker på att det går att vinna en majoritet för att gå tillsammans. Men han tror att det är möjligt. För även den som är 21 år och känner sig odödlig, inser att ingen är odödlig.

Den som har en bra utbildning, ett bra jobb, är frisk och klarar sig själv, kan fås att inse att man mår bättre om andra samtidigt inte är fattiga. Om andra får hjälp att utbilda sig när det krisar och vård när man blir sjuk. Att det har ett värde för alla att samhällets skyddsnät faktiskt omfattar alla.

Eller som Juholt sa till de fackligt aktiva som han dessförinnan träffat på Folkets Hus i Sundsvall. Klarar Ni att ta debatten inför medlemmarna om Reinfeldt inför nästa val talar om vikten av en obligatorisk a-kassa för att den ska ”omfatta alla”. Eller har Reinfeldts syn på a-kassan som ett bidrag för lata spritt sig?

Jag gissar att en del gått på det snacket trots att a-kassan egentligen är en social omställningsförsäkring ägnad att skydda medborgare som behöver stöd, och samtidigt stöd för en allmän omställningsförmåga i samhället – nödvändigare än någonsin i en globaliserad värld. En bra a-kassa är bra för tillväxten som Juholt säger.

Dessutom har ju det faktum att väldigt få nu får en anständig a-kassa inget med ett obligatorium att göra. Det handlar om att de borgerliga skärpt arbetsvillkoren till nivåer som ställer väldigt många utanför. Det förändras inte om facken fråntas administrationen av arbetslöshetskassorna.

Hos facken talade Juholt också en hel del om löntagarnas villkor. Vikten av kollektivavtal och rätten till heltid fanns med. Arbetsmiljön var en annan sak. Som han påpekade har sossarna i decennier arbetat mot arbetsskador. De borgerliga rustar ner. Det handlar inte minst om att se till att vi ska kunna jobba till pension. Då måste vi bli lika bra på att hantera utbrändhet som vi länge varit bra på brännskador, som han säger.

Men mest vägvinnande är kanske ändå talet om långsiktighet. Mot regeringens ständiga konsumtionsstimulanser i form av allsköns skattesänkningar vill han se en långsiktigare politik för investeringar. I stället för att vi kortsiktigt gynnar oss själva med sänkt restaurangmoms och rut-avdrag så förespråkar han investeringar i bostäder, vägar och järnvägar.

Här har han den stora fördelen att han därtill är självkritisk. För varken sossarna eller de borgerliga kan svära sig fria från misslyckade avregleringar på el och järnväg. Men den som likt Juholt vågar säga, vi gör om och gör bättre är värd respekt.