Svante Säwén

i Sundsvall ska lagen om valfrihet, LOV, införas i hemtjänsten. Den beskrivs av Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Håkan Tenelius, som en lysande idé. Och det lysande är då som han skriver att ”brukare och patienter får makt att själv välja vem som ska utföra omsorgen, servicen eller vården”.

Vad det nu är för lysande med det? För många av brukarna är det för det första helt omöjligt att göra ett rationellt val utan att först prova olika utförare. För det andra är många oförmögna att välja. Det viktiga är förstås att få inflytande över innehållet i den omsorg, service och vård som samhället erbjuder.

Hur fungerar då det system som också en S-styrd kommun som Örnsköldsvik nu funderar på att införa? ”Lagen om valfrihet fungerar inte. Vi går inte runt på dagens ersättningsnivåer. Det är risk att systemet blir en kvinnofälla.” Den som säger det är inte någon facklig representant för Kommunal. Den som talar är Inga-Kari Fryklund, också hon från Vårdföretagarna. Platsen är det seminarium i Söråker som jag berörde även i går.

Vad är det Fryklund talar om? Jo, hon anser att ersättningen i många kommuner är för låg till de nya företagen. I en bifogad skrift ifrågasätts om kommunerna erbjuder konkurrens på lika villkor. Ett förslag – förutom det om högre ersättning och ökade kostnader för kommunen – är att den som inte väljer utförare automatiskt ska läggas ut på en lista där alla företag ingår och inte bara kommunen.

Den som inte väljer för att man inte kan eller inte vill, ska därmed tvångsflyttas från den kommunala omsorgen. Så långt för den valfrihet som beskrivs som så lysande. I Sundsvall är de borgerliga inne på den här linjen. I S-styrda Övik talar man i stället om vikten av att meddelarskyddet gäller så att anställda kan slå larm om missförhållanden. Att det behövs visar larmet från Koppargården i Stockholm där storföretaget Carema till och med mörkat den medicinskt ansvariga sköterskans varningar. Idén är dum och blir sannolikt dyr.