Optimisterna bland Socialdemokraterna säger sig att det är fantastiskt att 26,9 procent av väljarkåren enligt Sifo fortfarande stöder Socialdemokraterna. Det betyder att partiet bara förlorat fyra procent sen katastrofvalet i september, trots att vi sen dess sett partiledaren Mona Sahlin avgå efter att hon först sågat den politik hon gått till val på.

Därpå har vi sett en plågsam process ta form, där ingen egentligen vet vem som leder partiet vare sig när det gäller partiets politiska ställningstaganden på kort sikt eller när det gäller den långsiktiga vägen. Att andra krafter är desto aktivare gör inte saken bättre. Aftonbladet visar att Svenskt Näringsliv betalat professionella lobbyister av socialdemokratiskt märke för att i sin tur påverka debatten inom partiet i sin riktning. Sånt minskar tilltron till hela partiet, i varje fall om de som använt tjänsten, Ilija Batljan är särskilt utpekad, tillåts få stort inflytande framöver.

Väljarna vet heller inte vem som ska leda partiet. Jag undrar om ens valberedningens ordförande Berit Andnor vet. Ingen har i varje fall trätt fram än. Allt ska göras som det alltid gjort. Och partiet väntar. Liksom väljarna.

Jag misstänker att en stor del av opinionstappet än så länge beror på sossar som lagt sig på sofflocket. Frågan är bara vad som ska få dem därifrån om inga kandidater träder fram, och om den obefintliga debatten kommer att avslutas på en kongress där bara en kandidat kommer att lyftas fram i en kröningsprocess.

I detta läge ser jag bara en kandidat som kan lyfta partiet. Hon heter Margot Wallström och är för tillfället FN-chefens sändebud kring sexuellt våld i konflikter. Det är ett arbete som i dagarna lett till en FN-resolution där brottslingarna inte längre får straffrihet för övergrepp i samband med sexuella konflikter. Wallström vill inte. Men hon har ett brett folkligt stöd fortfarande. Och det gör att partiet behöver henne i dagens kris. Det är så dagens opinionssiffror måste tolkas.

Fast jag vill förstås lämna en brasklapp. Allt förutsätter att Wallström inte börjar med att likt sin företrädare underkänna stora delar av den politik som sossarna gick till val på.

Nu låter en del sossar som om det finns andra Socialdemokrater som underkänner behovet av tillväxt. Och då tycks man man i första hand mena alla dem som har kritiska synpunkter på vad Svenskt Näringsliv står för. Sanningen är snarare att sossarna står för åsikten att jämlikhet och tillväxt går ihop, och att man också måste se till att tillväxten är långsiktigt hållbar så att inte vår miljö förstörs på vägen. Jag har gott hopp om att det är vad Margot Wallström ännu står för. Jag tror inte hon kan övertalas. Men hon behövs.