Bara i oktober varslades nära 20000 arbetare och tjänstemän om uppsägning. Trenden som började i september fortsätter, och tusentals har varslats även den första veckan i november. Det handlar om både industrin, byggena och handeln. Det rör både arbetare och tjänstemän.

Behovet av samhällets stöd är tydligare än tidigare. Och det blir allt mer uppenbart att regeringen slagit in på fel väg när man valt att finansiera sänkta skatter med försämrade socialförsäkringar.

Rycker av masken

Händelseförloppet rycker också av masken av det påstådda sambandet mellan lägre ersättningar och fler jobb. Uppsägningarna har inte med a-kassans storlek att göra. Däremot får de arbetslösa stora problem på grund av försämringarna. Istället för de höjda tak i försäkringen som hade införts om socialdemokratin vunnit valet 2006, så fick vi sänkta, i vissa fall halverade, ersättningar till den som blir arbetslös.

För uppsagda industriarbetare på exempelvis Volvo kan det handla om en förlust på över 10000 i månaden. Folk får gå från hus och hem.

Självklart kräver då facket, i detta fall IF Metall att regeringen agerar.

Men svaret från den moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin var i går glasklart. A-kassan är ett grundskydd, den som vill ha ett bättre skydd får fixa resten själv med privata försäkringar.

Det är en dålig lösning ur samhällets synvinkel. Att låta den som har högre arbetslöshetsrisk betala själva istället för att alla anställda delar på kostnaden är dåligt i sig.

Ingen lösning

För alla dem som nu sägs upp från sina jobb, är Littorins lösning dessutom ingen lösning alls. För det går inte att försäkra sig mot arbetslöshet om man redan är uppsagd.

En halv miljon har lämnat a-kassan på grund av höjda avgifter och sänkta ersättningar.

Men försämringarna slår alltså hårt även mot dem som varit kvar i försäkringen. De borgerligas politik slår hårt mot alla löntagare.