Svante Säwén

I Örnsköldsvik sägs 70 procent av undersköterskorna upp. I Sundsvall vet vi ännu inte omfattningen. Men i dag är 100 skötare och undersköterskor varslade medan cirka 12 har fått erbjudande om särskild avtalspension.

Facket har fått sina laslistor, men än vet man inte hur många som får gå av de 450 kommunalare som nu är kvar på sjukhuset.

Ett problem är att den kommunala och landstingskommunala sektorn inte har något omställningsavtal. Jag föreställer mig att det inte känts lika nödvändigt tidigare. För både personal och allmänhet har nog litat på att det politiska styret ska visa lite större hänsynstagande än privata företag. De får ju annars regelmässigt hårda krav på sig i opinionen att både hålla ner på uppsägningarna och på att vara generösa med avgångserbjudanden.

Man kan jämföra med hur Sundsvalls kommun nu gör. D är erbjuds pensionslösningar relativt frikostigt. När facket på sjukhuset begärt pensionserbjudande för alla födda 1948 och tidigare, har det hittills blivit kalla handen. Och det trots att så många sägs upp i en situation där massarbetslöshet redan råder.

Det är ett beklämmande skådespel vi ser. När den stora förändringen 2005 genomfördes, med de stora nedskärningarna på Härnösands sjukhus, så fick förvaltningen ett extraanslag på 61 miljoner för att underlätta förändringen. Nu har, än så länge har ingenting kommit i den vägen.

Fackets uppfattning är att undersköterskorna fortfarande behövs. Om inte annat måste vårdcentralerna förstärkas och öppettider förändras. Sånt får man förhandla om. Fack och personal bör visas en respekt man så här långt inte bemötts med.