Låt inte Israel bestämma
Relaterat
Att försöka asfaltera vägen mot en försoningsprocess samtidigt som man årligen gynnar den ena parten med enorma ekonomiska och militära stödinsatser är som att jobba med tändstickor och brandfilt samtidigt.
I ett första steg måste USA mjuka upp den amerikansk-israeliska länken.
Budskapet från Barack Obama är förvisso att han vill se en tvåstatslösning. Men, som sagt, säg vilken president som inte haft den ambitionen. Nästa år kommer USA att pumpa in militär hjälp till Israel till ett värde av 22 miljarder kronor. Detta bistånd dödar inte bara civila palestinier, det omöjliggör fredsprocessen.
Ingen entydig bild
Men bilden är inte helt entydig, å ena sidan de generösa bidragen och försäkringarna om att USA är Israels ”trognaste allierade”, å andra sidan hörs åter igen det gamla kravet om ett stopp för den israeliska kolonisationspolitiken.
I torsdags mötte Barack Obama den palestinske presidenten Mahmoud Abbas och uttalade också då vikten av att Israel slutar bygga på ockuperad mark. Men sätter inte USA mer muskler bakom sina krav lär den här retoriken sluta i grusade förhoppningar. Ty det räcker inte med enkla påstötningar för att beveka Israels premiärminister, högermannen Benjamin Netanyahu.
Totalrenovering
Barack Obama bär på hoppets stjärna, förväntningarna är stora att han ska lyckas där andra har misslyckats. Men det kräver en totalrenovering av den amerikanska Mellanösternpolitiken. Det ekonomiska stödet kan inte fortsätta vara ovillkorat utan kan bara följas av uppriktiga fredsansträngningar från den israeliska sidan.
Men det slutar inte där. Förmodligen är det inte förrän representanter från Palestinas andra och viktigaste maktcentrum, Hamas, inbjuds till förhandlingar som man verkligen kan prata om en seriös fredsprocess. Vågar Obama ta de här stegen?
Kalle Olsson
