Resturangen på Sidsjö Hotell är julpyntad med tända ljus och gnistrande stjärnor. I ena hörnet har ett litet PA-system riggats och på parkeringen utanför är det glashalt och rå regnvinter. I Sundsvallstrakten behöver man väl knappast ge Lars ­Bygdén en längre presentation än att han sedan The Thousand Dollar Playboys fortsatt med sin solokarriär, och nyligen släpptes samlingsskivan ”Songs I wrote” som summerar hans musikaliska gärning hittills.

I lördags avslutade han en lång bilturné med trubaduren Richard Lindgren, en man med en känsligt raspig röst som ­ursprungligen kommer från Malmö. 2005 hedrades han med Fjellisstipendiet som är instiftat till minne av bluesgitarristen Jan-Eric ”Fjellis” Fjellström.

Spelningen öppnas med en lugn men samtidigt intensiv version av ”Family feelings”, och fortsättningsvis under spelningen turas Bygdén och Lindgren om att spela varannan låt var – men alltid uppbackad av den andre. Upplägget fungerar utmärkt eftersom det är två briljanta låtskrivare som publiken har framför sig.

Musikaliskt är det country, blues och americana med akustisk fingerspel i samma anda som tidiga Dylan eller Townes van Zandt. Det märks att de två herrarna har trivts i varandras sällskap under den långa turnén. Små anekdoter och historier berättas mellan låtarna och stämningen är glad och uppsluppen – trots de ofta textmässigt deprimerande sångerna som spelas.

Vi får höra en humoristisk Mikael Wiehe-historia och om Gwendolyn – en vacker servitör i Barcelona. Från Bygdéns håll bjuds publiken på äldre låtar som ”Dream On” och ”CT-scan” men också en helt nyskriven låt som aldrig spelats live förut. Richard Lindgren har en enorm scennärvaro och när han sjunger ”Goodbye Rosie” är det knäpptyst i resturangen, och samma närhet blir det i Dylans ”Tomorrow is a long time” som avslutas med Ulf Dagebys svenska text. Efter nästan två timmar berättar Lars Bygdén att han vill avsluta med en glad låt – och ”Good times” mynnar ut i en allsång när de kliver av scenen och tackar för sig. En perfekt avslutning på en intim och ledig spelning från två ­artister som verkligen verkar trivas i varandras musikaliska sällskap