Alla vykorten är i klassisk stil, helst ett foto på en Domusparkering – och så fördomarna tryckta på.

Resultatet kan se ut så här: ”Raggarsvin, stökiga, älgjägare, dysfunktionella – Hälsningar från Ljungaverk”.

Vykorten blev så småningom en mycket välbesökt utställning i Trondheim, där man kan följa resan och grunderna till varför folk tycker som de gör om varandra.

– Det gick till så att jag stannade på ett ställe, drack kaffe och hälsade på i stugorna och lyssnade på vad man tyckte om grannbyn.

– Sen åkte jag till den grannbyn – konfronterade dem med vad den andra byn hade sagt om dem och fick, naturligtvis, höra att ”säger de så – alla som bor där är ju...”.

Positiv respons

– Sedan tryckte jag upp fördomarna på vykort, jag trodde faktiskt att någon skulle bli förbannad – men det har bara blivit positiv respons, säger Thomas ”Håkki” Eriksson.

Han menar att han ville ta bakvägen in i fördomarna, vart kommer de ifrån?

Varför talar vi om varandra i stället för med?

I Norge är Thomas ”Håkki” Eriksson stor, han föreläser över hela landet, hans tre butiker som säljer t-shirts går mycket bra.

Och nyligen fick han 25 000 nkr från en norsk kulturfond i Trondheim.

– Jag lovade att trimma min Volvo Amazon för hela slanten, säger han.

Något han också gjort.

Föreläsningarna handlar om att man ska se det som en fördel att man är född på landsbygden, inte tvärtom.

– När jag kom till Göteborg för att studera så fick jag insikt i att jag kunde en hel del som stadsborna inte kunde.

– Jag kunde prata med folk om pelletsbrännare och grävlingjakt och ändå hade jag lika bra koll på vilket kafé som sålde bästa latten, fortsätter han.

Enligt honom själv är allt han gör ett pågående konstprojekt som handlar om identitet, självförtroende och samhörighet – där uppväxten i Fränsta alltid avspeglar sig.

Han prisar den ”kultur-ryggsäck” som alla barn i Norge får.

Kulturyttringar

Det är en imaginär ”påse” med kultur där alla barn har rätten att lägga i något från alla kulturyttringar.

– Ena dagen kommer jag och föreläser, veckan efter kanske det är en för dagen populär författare – som kommer till en liten byskola i någon norsk avkrok.

– Jag menar, när jag gick i skolan fick man vara glad om lokalpolisen kom och visade batongen, det känns som om de har en bättre verklighetsförankring i Norge.

– Det borde vi kunna lära av.