Björn Skifs summerar i vår sin karriär i en show på Cirkus, där han gör en musikalisk resa från 1960-talet fram till nu.

Lagom till premiären släpps "Da Capo", som är en samling nyinspelningar av Vansbrolegendarens största hits (och några nya låtar).

Och att det handlar om lättsam underhållning står klart redan i inledande "I'm here to stay", som låter som en karbonkopia på Robbie Williams "Let me entertain you".

Sen radar Skifs upp ett pärlband av hits, från "Fångad i en dröm" till medleyt "Mitt 70-tal" där han (tyvärr) syr ihop sina största örhängen "Krama dig", "Hooked on a feeling" och "Michelangelo".

Det frustrerande med "Da Capo" är att Björn Skifs storhet som sångare skiner igenom med all önskvärd tydlighet.

Tyvärr så drunknar sveriges bästa rock- och soulröst i en smetig mellanmjölksproduktion, som får en att längta efter artisten som gjorde lysande coverversioner av Leon Russels "A song for you" eller Chers "Half Breed".

Nyinspelningarna når helt enkelt inte upp till knäna på originalversionerna. Dessutom kunde töntlåtar som "Vill du inte ha mina kyssar..." och "La Booga Rooga" ha fått stanna kvar i malpåsen.

Snälla Björn Skifs, kan du inte göra en riktig rockplatta, med en riktig rockproducent innan det är dags att kvittera ut pensionsförsäkringen? Det skulle ju bli så bra med lite attityd och skit under naglarna. Kan någon ringa Rick Rubin?