The Magnetic Fields – ”Realism”
The Magnetic Fields är utan tvekan ett av de senaste decenniernas absolut bästa band.
Ledaren Stephin Merrits känsla för fantastiska melodier och genialiska texter har många gånger bäddat för popmusik så briljant att den knappt går att beskriva i ord.
Därför är det svårt att inte bli smått besviken av ”Realism” – en i princip helt akustisk motpart till fantastiska oljudsbomben ”Distortion” från 2008.
Merrit själv beskriver ”Realism” som The Magnetic Fields folkskiva men här får också frontmannens barocka fantasier stort utrymme – inte sällan på bekostnad av popkänslan.
Ska man dra paralleller till något annat av bandets många album är det lockande att säga att ”Realism” väl ofta låter som de sämsta bitarna på magnifika men mastiga trippelalbumet ”69 love songs”.
Ett annat problem är att Shirley Simms och Claudia Gonson står för merparten av de vokala insatserna. Deras sång brukar vara ett välkommet komplement men när de dominerar på bekostnad av Merrits buttra basröst försvinner en del av bandets styrka.
Men naturligtvis finns det en del höjdpunkter på ”Realism” – ”You must be out of your mind” är till exempel klassisk The Magnetic Fields-pop och ”Seduced and abandoned” är, trots sin barockhet, smärtsamt vacker.
Det påverkar dock inte det faktum att det här är en av bandets svagaste och tråkigaste skivor.






































