Takida - "The darker instinct"
Framgångssagan Takida spinner vidare.
Den här gången säger de sig ha utforskat de mörkare sidorna, och visst hörs det spår av det rent musikaliskt.
Här och där kliver ett ilsknare riff in, men de där gungande stackato-gitarrerna dominerar fortfarande tillsammans med Robert Petterssons melodiska röst.
Möjligen kan man anse att texterna är svartare, men å andra sidan har Takida inte backat undan för svårare ämnen tidigare heller.
Jag finner det aningen märkligt att de inte vågar ta ut svängarna mer. Här har de nu full artistisk frihet, ändå gör de ”bara” en Takida-platta precis som de tidigare. De har chansen att bryta av, om än med en låt eller två, men gör det inte.
Är det på grund av att det radiovänliga konceptet hållit så bra hittills att de inte vågar överge det ens för en låt?
Lite vassare kanter. Lite kaxigare attityd. Allt finns där.
Men lyser inte igenom. Det glimtar förbi, är över på ett litet kick.
Bland de 13 spåren står tre ut som starkare. ”Walk on by”, en lugnare låt med skön basgång och djupa trummor som mullrar. Den tar upp mobbning och är en hyllning till den flicka som tog sitt liv i våras i Ånge kommun. Man behöver inte kunna bakgrundshistorien för att beröras.
”Get me started” som med sitt intro slår an en skarpare ton och visar på det som jag önskar mer av. Verserna är precis allt det där, medan refrängen går tillbaka till basen.
”Hours” där Robert Petterssons röst ilsknar till och klöser ifrån ordentligt.
I slutändan består intrycket av att vi hört det förut. Det låter Takida, mycket Takida, men jag önskar mig ändå något mer. Ett nytt anslag, ett helt kliv åt valfritt håll i stället för en snabb titt in i den mörkare skrubben.
Fansen kommer att köpa det. Därom råder inga som helst tvivel.
















































