Som tiotusentals andra teknikintresserade och fanboys satt jag klistrad vid datorn i onsdags kväll och följde Apples vd Steve Jobs presentation på Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco via bloggar och hemsidor.

Och precis som många andra blev jag besviken.

Jag var skeptisk till Apples beryktade pekdator redan på förhand och när det stod klart att det verkligen blev en iPad besannades alla farhågor.

För iPad är verkligen ingen kulturrevolution likt iPod eller iPhone.

iPod var inte den första mp3-spelaren men däremot den som gjorde bärbart musiklyssnade till vad det är i dag.

Att iPod fortfarande är ett begrepp är ett bevis på det.

Hur många pratar om iRiver, Zen eller Zune nuförtiden?

Inte heller iPhone var först i sitt slag men den är utan tvekan bäst – trots att andra tillverkares modeller är överlägsna i tekniska specifikationer finns det inget som slår Apples användarvänlighet och intuitivitet.

Men iPad?

En fråga som funnits där ända sedan ryktena började gå är denna – vad ska man ha den till?

Den är avsevärt större och klumpigare än en iPhone och avsevärt sämre än till exempel en Macbook – iPad körs på iPhones OS vilket bland annat gör att man inte kan använda flera program samtidigt och dessutom inte heller har möjlighet att installera ”riktiga” program.

Apple tycker att man ska använda den till att surfa på webben, mejla, lyssna på musik, kolla film och läsa e-böcker.

Och enligt Steve Jobs är iPad bättre än såväl smartphones som bärbara datorer på allt detta.

Det är tyvärr skitsnack.

iPad kommer på intet sätt att revolutionera hur vi konsumerar kultur – i synnerhet inte om man bor i Sverige.

Här kan vi inte köpa filmer och tv-serier direkt iTunes store (och alltså direkt in i en iPad). Ska vi kolla på film på en sådan här pryl måste vi i stället langa in en dvd i vår vanliga dator och kopiera den till hårddisken, alternativt ladda ner en olaglig kopia, för att sedan konvertera den till rätt format och därefter synka den till iPad med en sladd.

Klockrent, eller hur?

Och att påstå att den skulle vara bättre än en iPhone för musiklyssning eller bättre än en Macbook med riktigt tangentbord för webbsurfning är så löjligt att det inte ens är värt att kommentera.

Sedan var det det här med e-böckerna.

Förläggarna är försiktigt positiva (se artikeln härintill) men här är ett faktum – iPad är inte någon e-boksläsare. Den har en vanlig skärm, inte e-papper som till exempel Amazons Kindle, vilket gör att det kommer att bli svinjobbigt att läsa länge på den.

Dessutom – vem har lust att slänga ner en förmodat känslig pryl för 8 000 spänn (som värsting-iPaden kommer att kosta i USA) i strandväskan tillsammans med sandiga flippflopps och blöta badbrallor?

För att sammanfatta – det finns i princip ingenting som iPad gör bättre än en smartphone eller en bärbar dator och den fyller inget som helst tomrum.

Hemma har jag redan såväl stationära som bärbara datorer som är oändligt mycket mer kompetenta så där finns ingen plats för den. Och är jag på resande fot och behöver göra något mer avancerat än min iPhone mäktar med måste jag också i fortsättningen packa ner min Macbook – som för övrigt bara är en aning jobbigare att bära med sig än en iPad.

Då slipper jag dessutom släpa med mig ett sådant där löjligt ställ som iPad-användare behöver om de inte vill drabbas av gamnacke alternativt handvärk.