”Varg” med Peter Stormare – en stor norrländsk film
Relaterat
Fakta
Fem andra bra Norrlandsfilmer:
• ”Barnen från Frostmofjället” (1945)
Klassisk snyftare efter Laura Fitinghoffs bok.
• ”Här har du ditt liv” (1966)
Jan Troells mästerverk efter Eyvind Johnsons romansvit.
• ”Ådalen 31” (1969) Bo Widerberg om de ödesdigra skotten i Lunde.
• ”Armbryterskan från Ensamheten” (2004)
Fantastisk dokumentär om världsmästaren Heidi Andersson.
• ”Rymdinvasion i Lappland” (1959)
Älskad sf-kalkon med Åke Grönberg och Gösta Prüzelius.
Skotrar? Ja.
Glesbygdskavaj (fleecejacka)? Ja.
Blånande fjäll? Det med.
Helikopteråkning över blånande fjäll? Japp.
Jag kan göra en längre checklista med norrländska schabloningredienser (inklusive Norrlands guld på burk) om ni vill.
I fel händer skulle ovanstående kunna sättas ihop till en klichéfylld och fördomsfull Norrlandsskildring, kanske till och med parodisk.
Det fanns, trodde jag, skäl till oro.
”Varg” har en del kännetecken som hör ”storfilm” till: hemflugen Hollywoodstjärna i huvudrollen, firad regissör från Stockholm, Daniel Alfredsson, i registolen, en succébok som förlaga.
”Varg” visar sig vara en stor film – men inte en storfilm.
Skillnaden är så mycket större än bara ett mellanslag på tangentbordet.
Storfilm behöver inte per automatik vara något dåligt, men ju mer pengar som satsas, ju större en film blir, ju större är risken för att till exempel nyanser elimineras (för att fler ska förstå).
I ”Varg” pratar till exempel alla norrlänningar norrländska. I en storfilm behöver det inte alltid vara så.
Och Hollywood-stjärnan Peter Stormare – norrlänning, född i Hälsingland – är magnifik.
”Varg” handlar inte om vargar, det är inte ens ett inlägg i vargdebatten.
Det handlar knappt om det misstänkta jaktbrott det handlar om.
”Varg” handlar om människor i Norrland. Om livsvillkor. Ursprung. Traditioner. Om eviga, universella konflikter och motsättningar: stad mot landsort, ny tid mot gammal, föräldrar mot ungdomar, urbefolkning mot stat, frihetslängtan mot tvång och plikt.
Vem har man mest ansvar mot eller för?
Sig själv? Sitt ursprung? Sin familj? Sina djur (och sin försörjning)? Lagstiftare i Stockholm? Samhället?
Det är intressant att stockholmaren Daniel Alfredsson har gjort Norrlandsskildringar som känns genuinare och mer trovärdiga än Norrlandsfödde kollegan Kjell Sundvalls storfilmer. ”Jägarna”, ”Grabben i graven bredvid” och ”Hotet” har i olika utsträckning tvingats göra offer på mainstream-altaret.
En stor förklaring till att Alfredsson lyckas så bra är författaren Kerstin Ekman – som i tjugo år bodde i Jämtlandsfjällen – och skrivit manus efter sin egen berättelse.
Daniel Alfredsson gjorde 1999 en lysande tv-film med bland andra Keve Hjelm, Loa Falkman och Tova Magnusson-Norling av hennes roman ”Dödsklockorna” .
Om du bara ska hyra en film i år – låt det bli ”Varg”.
Till sist:
Anna-Karin Lund från Sundsvall spelar i sin filmdebut ett nyhetsankare på Mittnytt i tv vilket hon gör med stor trovärdighet.
Ja, jag tyckte jag var rolig nu.
Det är också trevligt att se Teater Västernorrlands ”Cabaret”-stjärna Åke Arvidsson som polis i en biroll. Även Andreas Liljeholm skymtar förbi, som fångvaktare.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 3 dec 2008 21:51 stigge (Ej registrerad)
Jag hörde Peter Stormare i en intervju på P1 radio. Visst jag har sett honom på film. Men vilken sökare han är.Han har nått väldigt långt i detta livet. Jag blev helt betagen av hans tankar om livet, hur enkelt det är om man inte krånglar till det. Peter är inte bara skådespelare. Det är en människa som hittat själens innersta väsen! Det vore toppen att få ta ett nära snack med honom!