Urkult – världens vackraste festival
Galna, lyckliga barn.
Roger Pontares garderob.
Det här är en rapport från Urkult, världens finaste festival.
Relaterat
Jag kom fram sent, onsdagkväll, precis i tid för den mytomspunna Eldnatten.
Det var stundtals en hänförande upplevelse med fornnordiskt tema och eldar som steg mot nattskyn.
Jag somnade i sovsäck i tält med ljudet från trummor i fjärran i öronen.
Magiskt.
Urkult, folk- och världsmusikfestival på en nipa i Näsåker, Ångermanland, med Nämforsens brus (och hällristningar) nedanför, måste vara världens vackraste festival.
Det är mer än de 15 milen från Sundsvall som skiljer den ångermanländska festivalen från den i Medelpad (Gatufesten).
Flera hundra volontärer jobbar med festivalen som i n t e drivs i vinstintresse.
Urkult är det alternativa alternativet i festival-Sverige.
Det pågår konserter, planerade och spontana, lite överallt. Där är workshops och allt möjligt, rätt som det är kommer en trumkurs marscherande och får folk på väg någon annanstans att stanna till och börja dansa.
Det finns en skylt med texten ”Varning – galna, lykliga, barn!” vid en skogslekpark där ungar (och vuxna med!) går på lina, styltor, åker linbana eller gungar i enorma svänggungor.
Jag har aldrig sett så många olika typer på ett ställe samtidigt.
Övervintrade hippies? You bet.
New age:are? Självklart.
Gamla proggare? Skojar du?
Gycklare? Hjula över hit, snubben!
Nya punkare? Off corse.
Straight edgare? Mmm.
Helt vanliga Svenssons? Jepp.
Barnfamiljer? Fler än du tror.
Men framför allt kombinationer av allt ovanstående med inslag av allt möjligt (och kanske också något omöjligt, jag såg folk med hattar som liknade soptunnor av vass).
Sport-t-shirts och Ali Baba-brallor. Jeansjacka och sarong. Batik och läder. Palestinasjal och kavaj.
Allt möjligt är möjligt på Urkult.
Jag såg inte till Roger Pontare, men hans garderob var där i alla fall…
Hans kläddesigner Sarah Mårskog, från Skogsnäskollektivet, var förstås där. Hon har ett eget tält och hon hade också skapat den ”jurta” som fungerade som presstält.
Trots att det regnade (ganska mycket) var festivalen och besökarna på solskenshumör.
Det fanns rutin på campingen. Partytält och regnskydd av presseningar som höll tält och besökare torra.
Det fanns poliser på plats och ordningsvakter men jag tror inte de behövde göra särskilt många ingripanden.
De våldsammaste jag såg var en lätt förfriskad kille som snavade på en tältlina och blev så arg att han gav tältet en liten spark innan han gick vidare.
Vadsa? Musiken?
Tja, Neneh Cherry, FunDaMental, Timbuktu och Stefan Sundström var de största affischnamnen i år men jag tror inte det spelar så stor roll vilka som spelar för stammisarna, de som åker till Urkult år efter år.
Urkult har något som ingen annan festival i Sverige har. Vad det än är vill man uppleva det igen.
Till sist:
Jag har varit på festivaler förr och hade lovat mig själv att aldrig mer bo på festivalcamping.
Nu blev det så ändå. Och efter att bott på Näsåkers camping en festival har jag ändrat mig.
Jag planerar redan för nästa år på Urkult.
Då har jag ändå duschat i kallvatten. ”Iskallt” räcker inte för att beskriva det sa killen i rastaflätor före som vägrade duscha och försvann ”ner till älven” i stället.
