Drömmen är på väg att bli verklighet. Emma Wahl, ung flicka med filmdrömmar, får chansen att vara med i en film. Den manliga huvudrollen ska spelas av Jack Rappe, den firade och framgångsrike skådespelaren som är van vid att flickor faller för honom.

Emma är ingen undantag. Hon charmas och dras till Jack. De både inleder en sexuell relation. Men Jack, som är dubbelt så gammal som Emma, försvinner med jämna mellanrum och Emma går och trånar efter honom. När han så dyker upp igen så störtar hon omedelbart till honom.

Men där Emma vill ha ömhet och värme, där vill Jack ha ­extrema sexuella tjänster. De dricker en hel del sprit och ­lever ett hektiskt liv. En natt vägrar Emma att ställa upp på hans sexkrav men när han inte låter sig stoppas så hugger hon en avslagen flaska i hans mage. Han blir svårt skadad.

Det hela slutar i rättegång. Rubrikerna i tidningen är stora.

Katarina Wennstam har fått enorm publicitet inför utgivningen av boken. Tv-kollegor (hon är i grunden journalist) och de stora tidningarna gjorde långa reportage med henne om boken.

Dock vill jag påstå att boken inte alls berör mig så som jag väntat. Katarina Wennstam far fram med irriterande pekfingrar, säger fy och lyckas inte alls göra de två huvudpersonerna särskilt intressanta. ­Säkert har hon en god vilja med boken.

Att visa den sneda makt­balansen mellan könen, att visa på hur männen utnyttjar svaga kvinnor är det som driver henne. Visst är det också den obalansen som kommer fram, men det är för ytligt beskrivet.

I förhandsartiklar har det framförts att hon vill kritisera filmbranschen där tydligen går att hitta Alfahannar. Men kritiken rör sig kring enbart de två huvudpersonerna. De i branschen som i övrigt förekommer är blekt framställda även om detaljer från filminspelning visar på kunskap. Som kriminalhistoria, vilket boken marknadsförs som, är det inte något man märker av mer än som en vindpust. Manligt våld mot kvinnor har beskrivits mycket bättre i böcker och i reportageform.

Eva Eriksson