Som skådespelare har Iso Porovic en imponerande meritlista: många stora huvudroller på Bosniska Nationalteatern och på Teater Västernorrland (där han jobbar nu) har han varit med ibland annat ”Stormen”, ”Hit och dit men ganska långt bort” och ”Fröken Julie”.

Han har också spelat Karl-Oskar i Riksteaterns uppsättning av ”Utvandrarna” och kung Claudius i Lars Noréns uppsättning av ”Hamlet”.

Att han också är författare och poet visste inte så många innan hans första diktsamling nu släppts på svenska.

Det är, som Curt Bladh skriver i förordet, ovanligt att poeter byter språk, men det har Iso Porovic gjort.

Det ger hans svenska dikter en annorlunda klang, ett ovanligt och ibland sällsamt tonfall. Dikter på svenska, sprungna ur en annan språktradition. Ibland kan det nudda det pekorala: ”I kväll vill jag dikta de vackraste versraderna som någonsin skrivits/de vill jag tillägna dig!”

Och mitt i det ofta allvarliga finns en jordnära humor. Ingen svenskfödd poet skulle väl våga skriva rader som ”Hallonen är mogna! Hallonen är mogna! O du min duva” och avsluta dikt­en med ett glatt ”Tiden är inne för marmelad!”

Iso Porovics poesi pendlar mellan allvarligt och lättsamt, barndom och nutid, med växlande perspektiv: en äldre man som minns barndomen, buspojken mitt i nuet, i en och samma.

Mystik och klarhet går hand i hand, som i rader som ”Gräset rätar på sig bakom mig, som om jag inte fanns”. Spännande.