Centimeter får den något otacksamma uppgiften att öppna denna lördagskväll på Pipeline inför en tragiskt gles publik, mestadels bestående av personal och gästlisteinbjudna. Men trots den magra skaran folk som kommit dit lyckas Centimeter ändå hålla god min och genomföra spelningen utan divalater och med tämligen orörd intensitet.

Men trots att bandet öser på så gott det går med sin gitarrväggsfyllda indierock tills strängar spelats av och svetten lackar blir det tydligt att de inte riktigt släpper loss hela vägen. Det blir påträngande tydligt att en bra publik ibland kan vara rentav nödvändigt.

När kvällens huvudakt, multimediamystikerna i Baron Bane kliver på scenen blir dock resultatet nästan tvärtom. Iklädda teatermasker och med projektioner mot vita skynken framför scenen inser man snabbt att Baron Bane skulle ha fungerat minst lika bra även om det varit enbart en enda övrig människa i lokalen.

De experimentella elektroniska tonerna och ljudlandskapen fungerar rätt bra på skiva, men blir i liveformat något nästan extraordinärt, då den ackompanjeras av det visuella.

Tankarna förs till många andra band, men behåller samtidigt en väldigt egen prägel. Suggestivt, spöklikt och underbart psykedeliskt. Och ja, förstås också vansinnigt pretentiöst. Men pretentiöst på ett vansinnigt bra sätt.