Mitt i sommarens nyhetstorka har något oväntat moralpanik utbrutit på Norra Berget. Detta efter att konstnären Max Magnus Normans konstverk fick kollegan Elisabeth Blåhammar att lämna en gemensam utställning i protest.

Vad kan man säga? Tänk på barnen! Det låter som ett bönemöte i någon konservativ liten håla i södra USA. Tänka på barnen. Självklart ska man göra det. Men det är oerhört anmärkningsvärt att en sån här sak får både personal på Norra berget, konstnärer och besökare att balla ur. Kuk är en benämning på det manliga könsorgan som bland andra organisationer som RFSU använder när de är ute på skolor och informerar. Helt enkelt av den anledningen att det inte är särskilt dramatiskt. Om något så är det moralsvettningar av det här slaget som gör att barn förknippar ordet med fula gubbar. Ett könsorgan i en utställning är inte pornografi och inte heller driver det någon till våldtäkt. När hon påstår det är Elisabeth Blåhammar ute och cyklar. I hennes värld är säkert blommor och landskap den högsta formen av konstnärlig skönhet. Men konst måste få chockera. Konst måste få vara provokativ. Ska den bara vara gullig förlorar den all mening.

Elisabeth Eng Åkerlund på Norra Berget säger att de tagit intryck av händelserna i Örnsköldsvik där en hätsk debatt om fotografen Elisabeth Ohlson Wallins utställning ”Ecce homo” rasade för ett par veckor sedan. Då gjorde en lokal politiker en liknelse mellan Ohlson Wallins fotografier och de danska Mohamedkarikatyrerna. Han ställde, insiktsfullt nog, sin plats till förfogande efter det struntpratet. Men det är fegt av Norra Berget att använda sig av den ursäkten, tycker jag. Både Max Magnus Normans och ”Ecce homo”-utställningen har – oavsett vad man tycker – ett genomtänkt och riktigt budskap. Det är således inte enbart provokation för sakens skull. Det är till och med gjort med en hel del humor.

I en annan del av landet, närmare bestämt på Gotland, pågår Almedalsveckan och kulturminister Adelshon-Liljeroth lyser med sin frånvaro. Inte helt oväntat kanske med tanke på hennes i övrigt så bleka arbete med kulturlivet. Svårt att låta bli att undra om svensk kulturpolitik reducerats till en diskussion om public-service och hårdare tag mot piratkopiering? Talande är att David Karlsson och Yvonne Rock i protest hoppat av Kulturutredningen. Två viktiga röster, med djupa insikter om det fria kulturlivet tystnar. ”Det behövs en ny kulturpolitik”, säger David Karlsson. Jag är benägen att hålla med.