Skivan låter inte som något annat
Stiftelsen
”Ljungaverk”
(Universal)
Relaterat
Jag läste en bra krönika av Marcus Grahn på Aftonbladet där han menade Robert Pettersson gör helt fel, samtidigt som han gör helt rätt. Helt fel om han vill få den där revanschen hos kritikerna som sågat Takidas musik. Men helt rätt på det sätt att han gör precis det han själv vill höra.
Men om jag nu då ska kalla mig kritiker så har jag kanske fel åsikt, jag tycker det här är bra – och inte minst befriande. Det är en skiva för folket och inte för alla förståsigpåare.
Stiftelsens musik går att beskriva på många sätt, men det kanske enklaste sättet att uttrycka det är att det låter inte som någonting annat. Det finns så klart influenser från både dansband, rockabilly, punk, rock och ibland även lite reggae, men kombinationen känns ny och fräsch, och det känns som att den fyller ett hål på den svenska musikscenen.
Textmässigt känns det uppriktigt och intresseväckande, vackra miljöbeskrivningar blandat med ett balanserande på gränsen för det rumsrena. För en som själv växt upp längs Ljungan så kan man riktigt känna solen i ansiktet när man lyssnar på ”I dag”, och reggaedoftande ”Nu får du gå hem” får mig att dra på smilbanden rejält.
Några av låtarna går lite mer obemärkt förbi och gör att skivan ibland tappar lite i tempo, men sett till helheten är det här en något man kan lyssna på många gånger.
