En värdig avslutning på en mäktig trilogi
Relaterat
The Dark knight rises
Actionthriller
Med: Christian Bale, Ann Hathaway, Tonm Hardy, Gary Oldman, Morgan Freeman, Michael Caine, Joseph Gordon-Levitt, m fl
Regi: Christopher Nolan
Btyg: 4
Det finns såklart superhjältefilmer med serietidningstunna manus och så finns det Christopher Nolans omfångsrika Batman-trilogi, vars avslutande del hade premiär i Sundsvall i går.
”The Dark knight rises” präglas precis som Batman Begins (2005) och ”The Dark knight” (2008) av betydligt mörkare stämningar än den ordinära serietidningsfilmen.
Det har gått åtta år sedan Batman gjorde upp med Jokern (Heather Ledger) som av förklarliga skäl (Ledgers död, Jokerns fall) inte är med men av mer oförklarliga skäl tycks ha försvunnit ur Gothams kollektiva minne.
När polismästare Gordon (Gary Oldman) tidigt i filmen håller tal till innevånarna är den tidigare segern över ”den organiserade brottsligheten” han talar om.
Märkligt att Batmans ärkefiende inte tycks ha existerat när Nolan avslutat den mörka sagan.
Batman och Bruce Wayne (Christian Bale) är förresten också borta när filmen börjar. Batman försvunnen, Wayne i självvald isolering, Howard Hughes-liknande, en krympling som lever isolerad i sitt pampiga hus.
När en kvinnlig inbrottstjuv stjäl smycken måste Bruce Wayne tillbaka i ramplljuset – och sedan tvingas han ta på sig Batman-kostymen en gång till.
Det som sedan händer – jag går inte in närmare på handlingen, inga spoilers här inte – är ständigt kopplat till huvudkaraktärernas i olika grad mörka barndomar.
Christopher Nolan har haft stora manusfriheter och han har utnyttjat dem maximalt.
Det finns logiska luckor och oförklarade sekvenser och det finns sajter på nätet som listar och försöker reda ut hur det och det var möjligt.
Det må vara. Men då kanske man glömt ursprunget?
Det är ju (från början) serietidningar och (senare) grafiska romaner som är förlagan.
Då får man kanske nöja sig med den ibland ”ekonomiska” serietidningslogik som inte alltid förklarar hur någon utan pengar, mobil, kontokort eller liknande tar sig från en kontinent till en annan på ett par scener.
En underbar sak med trilogin är att de riktigt tunga skådisarna – Gary Oldman, Michael Cain, Morgan Freeman – gör biroller. Viktiga i och för sig, men de har inte huvudroll- er.
Det lyfter även scener som annars riskerat bli transportstrejker och låter huvudaktörerna – framför allt Christian Bale och Ann Hathaway (lysande!) – stå i fokus.
Två timmar och 45 minuter kan låta avskräckande långt men man sneglar inte på klockan en enda gång.
Och när slutet till slut kommer – efter alla dramatiska våndor och vändpunkter och spektakulära actionscener – lämnar Christopher Nolan fler frågetecken än svar.
I ett nötskal: en värdig avslutning på en mäktig trilogi.
En sista undran: kommer versionen i trilogiboxen (en sådan kommer, var så säker) att innehålla en förlängd version av sista kapitlet?
