Magiskt men kort
Relaterat
Artikelbilder
GICK LOSS. Loreen gick själv loss på trumman när efterlängtade ”Euphoria” slutligen strömmade ut över torget och kulminerade i dansrytmer.Foto: Eva-Lena Olsson
Loreen
Var: Stora scenen
När: Lördag
Betyg: 3
Bäst: Loreens magiska stämma
Sämst: Den omagiska speltiden
Den kommer från en mystisk plats och fyller luften med ett sådant djup i klangen att det är omöjligt att inte lystra. Loreens stämma kräver utrymmet och uppmärksamheten direkt när hon kliver ut på scenen.
Men tidpunkten jobbar emot henne. Den magiska uppenbarelsen á la skogsrå kombinerat med det intryck kombinationen vit flygel och stråkensemble vill förmedla backas inte upp särskilt väl av dagsljus och gråtunga regnmoln.
Om Loreen hade fått spela i skymningen, ja då hade armknottrorna kommit. Nu blir det bara fint. Visserligen mycket fint, men ändå. Och kort.
Det hjälper inte att slänga in ”Sundsvall” och ”Hur mår ni?” så många gånger att det börjar kännas som en hälsokontroll. Fem låtar är trots allt bara fem låtar, men just nu är det vad Loreen har att bjuda på.
Förhoppningsvis kommer det mer. Snart. Men om målet är att hålla det kort så finns ett förslag på effektivisering: gå direkt på ”Euphoria”. Det var ju ändå den som alla kommit för att höra. Låten blixtrar till sist på spellistan och Sundsvall får en alldeles egen chans att hylla schlagerdrottningen. Loreen låter låten stegra i ett riktigt skönt dansbeat som skulle ha kunnat locka fram en smygande eufori på torget. Men så tar det slut. Och då är det slut.
