Magiskt och laddat triangel drama
Relaterat
magiskt. ”Svartdjefulen i Ljustorp” innehåller mycket trolldom, folktro och magi. Här ses från vänster Sabrina Sandhu, Jessica Henriksson, Maj-Britt Storensten och Camilla Weidman.Foto: Sofie Wiklund
vansinnig. Lars Nyberg, spelad av Tord Lundgren, känner sig driven till vansinne i sitt äktenskap med hustrun Barbara, gestaltad av Camilla Weidman. Här ses en brutal uppgörelse.Foto: Sofie Wiklund
svartdjefulen i Ljustorp
Spelplats: Lögdö bruk
Manus: Kerstin Hultin
Regi: Jessica Henriksson
Scenografi: Anna Olofsson
Medverkande: Camilla Weidman, Tord Lundgren, Jon-Olov Woxlin, Emma Engqvist Berg, Joel Kristoffersson, Sabrina Sandhu, Maj-Britt Storensten
Smeden Lars Nyberg är utled på sitt 20-åriga äktenskap och söker lite spänning i tillvaron. Han inleder en affär med en kvinna i grannskapet – den manipulativa änkan Brita-Lisa. Det börjar som ett triangeldrama. Men intrigen utvecklar sig snart till en variant av Hitchcocks ”Slå nollan till polisen” fast i torparmiljö, och med tydligare inslag av klassisk tragedi.
Teater Häxans dramatisering av Kerstin Hultins pjäs bygger på en sann mordhistoria som utspelade sig i Edsåker i mitten av 1800-talet. Spelplatsen är en liten skogsdunge intill Lögdö bruk, scenen en cirkelformad sandplätt omgiven av eldfacklor.
Den sparsmakade scenografin – två eldstäder och några pallar – ger ett kargt intryck. Rollfigurerna är vålnader som, bokstavligen, stiger upp ur skogens djup och uppsöker publiken för att berätta sina livshistorier. Att utnyttja björkarna och kvällsskymningen som dekor är ett snyggt och genomtänkt grepp. Det gör att skådespelarna faktiskt känns som döingar som går igen. Däremot är det mindre lyckat att väva in trolldomsramsor i föreställningen. Att magin spelade sin roll för människorna i pjäsen behöver inte understrykas genom att skådespelarna mässar besvärjelser.
Tord Lundgren gör ett fint porträtt av smeden Nyberg som pendlar mellan att vara butter och kvalfyllt känslosam. Camilla Weidman spelar den bedragna hustrun Barbara, olycklig och kärlekstörstande – men samtidigt slängd i käften. Hon står inte still och tiger när maken ränner till en annan kvinnas famn.
Dialogen i pjäsen är ibland är dråpligt underhållande. Nybergs och Barbaras äktenskapliga gnabb ger rappa replikskiften som både är skojiga och smärtsamma.
I takt med att kvällsmörkret lägger sig över spelplatsen smids mörka planer på Brita-Lisas gård i Edsåker. Hon vill göra sig kvitt Nybergs fru. Regissören Jessica Henriksson gör ett utmärkt inhopp i rollen som den ränksmidande Brita-Lisa, en ettrig gestalt som ser sin chans till ett drägligare liv genom att snärja smeden Nyberg.
Teater Häxan gör klokt i att satsa på dramatiken och lägga all fakta om de historiska omständigheterna i programbladet. De verkliga personernas biografi kan publiken fördjupa sig i efter föreställningen.
Känslorna och kvalen står i centrum i denna kärlekstragedi. Men nog hade det kittlat deckarnerverna även om upplösningen på det historiska morddramat visats på scen. Det hade inte behövt lämnas åt programbladet.




















