Dansvänligt och
bitvis rätt behagligt
Relaterat
Fakta
Dag Vag
Var: Aveny, lördag
Betyg: 3
Så har solen äntligen stuckit små pyttehål i novembermörkret så där en månad efter att ljuset försvann. Hurra, liksom. Jippie. Och det som känns som ett världskrigs ände för vissa roar tydligen inte alla. För när Stig Vig vankar in på scenen i uppkavlad och illa struken poetskjorta är något av det första han fastslår att tre soltimmar på trettio dagar “faktiskt är litet för mycket”.
Jahaja. Så det ska bli en sådan kväll då alltså, tänker man. Agitatoriskt och småjobbigt.
Men gamla grånade Dag Vag, som ömsat skinn fler gånger än ett hårdrocksband men har kvar frontfiguren Stig Vig där framme, håller sig fortsättningsvis på rätt sida staketet.
Det är bitvis rätt behagligt gungagung. Dansvänlig pilsnerfilmsreggae med bandets karakteristiska putslustigheter. Mycket “hejsvejs” och proggflummigt mellansnack. Stig Vig beskriver gitarristen Beno Zeno med en kort harang om att han “gillar gurka väldigt mycket”. Bara en sådan sak.
Under den timmeslånga spelningen vrider Dag Vag igång livefräsiga låtar som “Dimma” och “Vild sak” medan de, något oväntat, väljer att parera för de mest givna alstren.
I slutet av konserten börjar fyllesjuka gutturalkäftar i publiken vråla verserna ur “Popitop” i hopp om att kvartetten ska riva av klassikern innan de skuttar av scenen.
Men av det blir det ingenting.
Sunt, kan jag tycka, på något vis.
