Naturvårdsverkets agerande får en att börja fundera
Relaterat
Statens naturvårdsverk, som instiftades 1967 fick en avgörande betydelse för Sveriges naturvård, som tidigare knappast existerat i den bemärkelse, som det gör i dag. Orsaken till detta berodde till stor del på okunskap och nonchalans varför regering och riksdag insåg att det slösaktiga och naturförstörande sätt att leva inte kunde fortgå längre. Naturvårdsverket är i dag praktiskt taget involverat i alla samhällets funktioner. Bland annat är jakt ett kontroversiellt område, som engagerar ett stort antal människor. Besluten, som fattas inom jaktens område, får enligt svensk lag inte överklagas.
I besvär som anförs hänvisar man ofta till EU:s habitat och direktiv. Ett nog så enkelt sätt att klara av problemet. Många människor, som är beroende av jordbruk och djurhållning för sin existens har i dag stora problem med att freda sina djur och rovdjur. För att inte tala om skogsarbetare och jägare, som utan anledning kan antastas av björn. Än har vi inte sett slutet på den rovdjurspolitik, som förs av Naturvårdsverket. Vad kommer den att leda till? Redan i dag är vistelse i skogen, under barmarksperioden ett äventyr. I brist på föda eller annan störning kan björnen anfalla. Naturvårdsverket visar tyvärr lite eller ringa förståelse för landsbygdsbefolkningens problem med rovdjuren. Viltvårdsnämnder, som finns i varje län, får varje år välgrundande förslag från sina samrådsgrupper om bland annat önskemål om höjd kvot på tilldelade rovdjur (björn).
Naturvårdsverket ställer sig helt kallsinnig till önskemålet och sänker i stället tilldelningen, med hänvisning till den så kallade forskningen, som i dag har en del att förklara. Med den snäva tilldelning och avskjutning, som tillämpas i dag kommer rovdjuren att öka med åtföljande problem för allmänheten. Vad som upprör och förvånar oss jägare är det extra cirkulär, som fortfarande kommer tillsammans med utsändningen av jaktkortet. Uppfinningsrikedomen är stor hos Naturvårdsverket.
Sedan några år tillbaka ska alla lodjursjägare, som inte jagar i jaktlag söka tillstånd hos Naturvårdsverket. Vad är detta för påhitt? Alla jägare med licens för klass 1 vapen har än så länge möjlighet att jaga älg, björn och hjort utan särskilt tillstånd. För lodjursjakt krävs endast licens för klass 2 vapen. Är detta ett huggskott av okunnighet eller kanske ett sätt att ytterligare framhäva och byråkratisera sitt arbetssätt mot allmänheten.
Nog måste väl ett statligt verk ha en policy, som skapar förtroende hos den breda allmänheten och inte tvärtom, eller hur? Respekten och efterlevnaden för Sveriges lagar och naturvårdsverkets bestämmelser kommer att minska för varje dag om ingen ändring sker under överskådlig tid.
Sten Wennberg
