Problemen med valutaunionen är olösliga
Relaterat
n Det drar en nedskärningsvåg genom Europa. Länder som är tyngda av ett stort budgetunderskott och stora statsskulder tvingas skära i sina budgetar för att leva upp till de grundlagsfästa kriterierna för EMU, EU:s ekonomiska och monetära union. Spanien har klubbat igenom en budget med besparingar på 15 miljarder Euro (cirka 150 miljarder svenska kronor), 13 000 offentliganställda blir uppsagda och de offentligt anställdas löner ska sänkas med fem procent. Pensionerna ska frysas, biståndet ska sänkas, investeringar i infrastruktur ska avbrytas.
Spanien är inte det första landet i Europa som skär i utgifterna. Portugal, Italien och Frankrike har alla gjort stora nedskärningar, vilket skapat oro för att hoppet om återhämtning i Europas ekonomi ska komma på skam. För vad innebär det för handeln i Europa när budgetsaneringarna sprider sig och allt fler får mindre att handla varor för? Fler sparpaket kommer; just nu står Portugal och Irland på tur – två riktiga krisländer med snudd på grekiska dimensioner.
Även Storbritannien förtjänar att nämnas härvidlag. Fram till år 2015 ska den brittiska staten minska de offentliga utgifterna med 83 miljarder pund (motsvarande 870 miljarder kronor). Storbritannien har dock en fördel i och med att de står utanför EU:s valutaunion, när det krisar kan de låta valutan falla och bli det dragspel som, i annat fall, löner, arbetslöshet och övriga neddragningar blir. Om EU-länderna stramar åt för snabbt drabbar detta både den så lovsjungna tillväxten och jobben.
Den varningen utfärdas nu från den internationella valutafonden (IMF) i en analys av Europas ekonomi. Inflationen i Eurozonen i oktober har beräknats till 1,9 procent på årsbasis, enligt EU:s statistikbyrå, Eurostat. Det var något högre än septemberinflationen på 1,8 procent, men samtidigt meddelade Eurostat att arbetslösheten i september steg till 10,1 procent. Huvudmålet för den ekonomiska politiken inom EU är så kallad prisstabilitet, det vill säga låg inflation, arbetslösheten däremot får bli vad den vill.
Det är för hård inflationsbekämpning och för låg efterfrågan som gör att arbetslösheten biter sig fast i Europa. Bryssels påbud om sparpaket och hot om åtgärder mot de länder som inte inordnar sig i budgetdisciplinens snara förskräcker! Euroländerna ligger ekonomiskt så långt ifrån varandra att verksamheten inte går att styra.
I ett antal kärnländer kring Tyskland och Frankrike fungerar måhända Euron, men mer perifera länder kommer att drabbas av fler ”asymmetriska chocker”, ekonomisk motgång som inte drabbar de övriga Euroländerna. Dessa kriser blir värre om länderna är med i valutaunionen och därmed anslutna till den överstatliga Euron och centralbanken.
Peter Tjernberg
Kerstin Nordqvist
Armi Gustafsson
Gösta Åström
Ulf Gustafsson
Birgitta Johansson
Rune Ljunggren
medlemmar i ”Folkrörelsen Nej till EU – Sundsvall”
Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 dec 2010 12:23 Beric (Ej registrerad)
Lyxfällan i kolossalformat. Kan nog vara bra för alla, att ekonomiskt slarviga länder tvingas skärpa sig. En budget, min, eller ett lands handlar i bägge fallen om att hushålla med begränsade resurser. Sverige har lärt sig efter misstaget att släppa valutan fri utan övervakning under Palmeepoken. Man vaknade först när stora delar av valutareserven hamnat utomlands. Man bäddade för 90-talskrisen. Nu har man järnkoll på ekonomin.
Skrivet 9 jan 2011 12:34 NN (Ej registrerad)
Det mest anmärkningsvärda med euron är att de problem som har uppstått inom euro-länderna går det att läsa om i vilken grundbok som helst inom nationalekonomi. De mest elementära kraven mellan penningpolitik (räntenivå) och finanspolitik (t ex skattetransfereringar) uppfyller ju inte alls euro-området.
Hur kunde så många EU-politiker och EU-tjänstemän ställa sig bakom idén med euron? Och varför ställde sig det svenska etablissemanget - med dåvarande statsministern Göran Persson i spetsen - upp på dessa dumheter?