Dokusåpan ”Landstinget Västernorrland”
Relaterat
Landstingsledningen, Ewa och Lars, och gamla sjukhusdirektören Margaretha R med manskap, bestämde sig för att utkämpa en roddtävling med åttamannalag.
Bägge manskapen tränade länge och när dagen för kapprodden kom var båda lagen i absolut toppform, men tävlingen slutade så att Margarethas lag vann med ett försprång på en kilometer.
Efter nederlaget var moralen i botten hos landstingsledningens lag. Högsta ledningen med torpeden Sigbjörn i spetsen, beslutade att man skulle vinna påföljande vecka och tillsatte därför en projektgrupp som skulle undersöka problemet.
Projektgruppen upptäckte efter mycket analyserande att Margarethas lag hade sju man till att ro och en man till att styra, under det att landstingsledningen hade en man som rodde och sju som styrde.
I denna krissituation visade ledningen prov på avsevärd handlingskraft. Man engagerade Mantec som skulle undersöka strukturen i landstingsledningens lag. Experterna kom efter någon dags arbete fram till slutsatsen att det var för många som styrde och för få som rodde.
Mot bakgrund av Mantecs rapport genomfördes omedelbart förändringar i lagstrukturen i landstingsledningens lag. Nu hade man fyra styrmän, två överstyrmän, en styrledare och en roddare. Dessutom införde man ett poängsystem för att motivera roddaren.
– Vi måste utvidga hans arbetsområde och ge honom mera ansvar, tyckte landstingsledningen.
Veckan därpå vann Margarethas lag med ett försprång på två kilometer.
Landstingsledningen avskedade roddaren med hänvisning till dålig arbetsprestation, men betalade dock ut en bonus till torpeden, Sigbjörn, som uppskattning för de stora ansträngningar han lagt ned.
Mantec utarbetade en ny analys, varav man drog slutsatsen att man hade valt rätt taktik och att motivationen också var god, men att det alltså måste vara materialet som måste förbättras.
I dag är landtingslaget i färd med att utveckla en ny båt.
Bolas






















Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 feb 2010 12:05 Arne Johansson (Ej registrerad)
Har följt denna såpa nu ett tag, och jag måste nog med sorg i mitt hjärta konstatera att ju mer de tjänar desto mindre behöver de tänka. Läkare på chefsnivå som inte "vågar" säga vad de tycker, vad är du rädd för? Att få smäll på fingrarna? Om ni skulle börja att prata med varandra där på sjukhuset och säga vad ni tycker till den det berör istället för att som ni nu gör springa runt som yra höns och tala om vad hemsk alla är och vad rädda ni små chefer är. Nu är det dags att sätta ner fötterna,kavla upp ärmarna och se till att lösa den soppa ni ställt till med, det finns ju faktiskt patienter som börjar fundera vad det är för lekstuga och som dessutom måste lita på att kunna få en någorlunda hyffsad vård.
Arne Johansson