Länssjukhusets vara eller inte vara?
Relaterat
Nu har det spårat ur riktigt för landstingsstyrelsen. Ingen vill riktigt ta ansvaret för det kaos som den organisationsförändring som spårat ur vid Sundsvalls sjukhus.
Högst ansvarig, Ewa Söderberg, tar inget ansvar över den uppkomna situationen. Hon skyller ifrån sig på landstingsstyrelsen, vilkas ledamöter tiger still, med undantag för Jacomina Beertema (M), som inte känner sig delaktig i den situation som uppstått.
Vi har en landstingsdirektör, Lars Bolin, som tillsammans med Sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson anställt en personalchef utan någon som helst personundersökning av densamme, som närmast kan betraktas som ekonomisk svindlare.
För ifrågavarande klantighet skyller man ifrån sig, Ewa Söderberg på landstingsstyrelsen, Lars Bolin på att det inte ingår personundersökning för en anställning med en dagslön av 13 000 kronor och slutligen Sigbjörn Olofsson som säger att han känner vederbörande från 90-talet och är personligt bekant med den anställde lngMarie Bäcklin.
Att sedan Ewa Söderberg fortfarande har förtroende för de närmast ansvariga visar tydligt hennes oförmåga till omdöme när det gäller valet av ledningsgrupp.
Att det spårat ur så fullständigt är klart bristande ledningsförmåga. Om dessa tre, här nämnda, inte har förstånd att lämna sina befattningar förväntar man sig att landstingsfullmäktige borde inkallas och byta ut dessa ledarpersoner. Vilken annan organisation, bolag, politiskt eller intresseorganisation skulle ha accepterat denna klantighet i en stor omorganisation?
Landstingsrevisorerna har kritiserat ledningens uppföljning av verksamheten och får nu större anledning för ifrågasättning av densamma.
Att sedan länets (S)-märkta kommunalråd ställer upp till försvar för dessa personer får man nog betrakta som ett skäl för att det är valår i år. Att inte kritisera sina egna (S)-märkta som ansvariga i denna turbulens kommer förmodligen att drabba den (S)-dominerande politiska styrningen i länet, möjligen bortsett från Ångermanland.
Jag tror också att det misslyckade regionförslaget ligger som grund för hela hanteringen av Sundsvalls sjukhus. Att rationaliseringar förekommer inom sjukvården är inte så onaturligt.
Även inom sjukvården växer det fram nya metoder för behandling och operationer. Precis som inom näringslivet måste översyn av verksamheterna ske. Tystnaden från ledande politiker i länet ger dock en misstanke om att desamma inte vill försitta möjligheterna till en politisk karriär i en storregion.
Då får Sundsvalls sjukhus offras som en del i karriären.
Det är helt i linje med vad som i media framkommit om att målet är tre länsdelssjukhus, Sundsvall, Sollefteå och Örnsköldsvik i en region styrd med ledning från Umeå.
Detta skulle vara en stor förlust för Sundsvall och Medelpad som befolkningsmässigt är störst i länet.
Det är kanske att måla fan på väggen men tål att fundera över inför valet i år. Frågan inställer sig, vilka är för en storregion?
Kjell Eric Sundqvist
